Vad kvinnorna gör vet vi. Dom köper handväskor för 70.000. När blev konsumtionskritik en kvinnlig gren, förresten? Enligt min erfarenhet är männen världens största konsumtionsbovar: gräsklippare, bilar, datorer, spel, högtryckstvättar, kamerautrustningar, musik, filmer, tra la la.
Det är som med jämställdheten: vore intressant om några killar hade synpunkter på det Nina Björk kallar vår gemensamma "skitdröm".
Ibland, oftare, undrar jag vad män gör hela dagarna. Jag vet i alla fall vad dom inte gör. Dom läser inte böcker. Litteratursociologerna i USA och Sverige är rätt överens: män hoppar skönlitteraturen. Och nästan all annan litteratur. Och dagstidningar.
En gång, på tunnelbanan i London, satt jag mitt emot en kille som läste Platon. En vanlig snubbe med vit skjorta och slips. Jag tog upp mobiltelefonen och han flabbade. Rodnande sa jag att i t-banan i Stockholm funkar faktiskt mobilen. "Vad fint", sa han. Han sa att han jobbade i Slough, med papper. Då var det min tur att skratta. Världens tråkigaste jobb, åtminstone om man får tro David Brent. Men ändå Platon. När han gick av var det som att förlora en potentiell kompis.
Jag går in till Jonas Thente, välter några boktravar, sjunker ner i en sunkig fåtölj och ställer frågan. Vad gör dom, de svenska männen? Varför går det inte att snacka med dom? Varför slutar de att läsa allt utom Veckans affärer och Da Vinci-koden?
Äh, säger han. Och så ger han några förslag. Dom vaxar väl bilen. Laddar ner tjugo avsnitt av "Lost" som dom sen aldrig kollar på. Porrsurfar lite på kvällarna. Låtsas fixa med stereon. Kollar bästa priset på den där resan till Thailand. Mejlar fotbollsföreningen. Klipper gräsmattan fast det inte behövs.
Okej, säger jag. Och jag som trodde att dom spelade innebandy.
Dröm vidare, säger han. Och välter några boktravar när han försiktigt stänger dörren bakom mig.