I Kungsträdgården var besvikelsen större än sorgen. Kvällens enda, mycket ansträngda, jubel kom när Markus Allbäck byttes in.
Det kunde ha varit knäckta och gråtande ansikten fyllda av sorg. Men i stället fick vi på plats bevittna en uppgivelse som gick att ta på. De få som log efter matchen möttes av andra ansikten som utstrålade ilska.
En av dessa var Hampus Gustavsson som, målad i svenska färger, hade lagt på sig en min som inte direkt uttryckte "kom hit och prata med mig". Den uttryckte snarare något i stil med "låt mig vara ifred". Hans analys under och efter matchen var mycket kort, men träffande.
- Besvikelse, för förbannat dåligt, sa han, och givetvis var armarna lagda i kors.
Ett tjejgäng som strax före matchens slut lämnade Kungsträdgården gick runt och småpratade och såg ut att ha svaret på varför det kunde gå så snett. När DN bad om några analyser blev de först tysta och sedan small det, bokstavligt talat, av ord. Salvan var inte riktad till en enskild individ.
- Skit, skit bara skit, känner jag, sa Maria, som själv, enligt egen utsago, kunde ha gjort en bättre insats.
- Ingen var bra. Vad sysslar de med? Här har man gått och laddat hela dagen.
De stod där, fyra tjejer, men bara en pratade. Hon fick instämmande nickar som inte kunde misstolkas, besvikelsen var total.
- Men jag tänker inte låta det här förstöra kvällen för mig, fyllde kompisen Nina i.
Samtidigt som de kände besvikelse över denna förlust tycks de inte ha haft så mycket hopp inför den väntande kvartsfinalen, den som nu Ryssland kommer få spela, där Holland väntar.
- Holland vinner ju EM, tyckte alla.
Mitt i all besvikelse och sorg fanns ändå till slut ändå något tecken av glädje i Kungsträdgården.
Den glädjen var aningen ansträngd, men kom när Markus Allbäck byttes in i andra halvleken.
Efter matchen började omedelbart ett band spela på den provisoriskt uppsatta scenen. De spelade inför ett så gott som tomt Kungsträdgården.