I DN-sportens artikelserie Kafésnack får vi komma närmare in på livet på några av Sveriges EM-spelare. Kim Källströms största passion i livet är - håll i er: Fotboll.
Du är bra på resultat?
- Jag har ganska bra koll på vad som händer i fotbollsvärlden. Jag har ganska bra minne för gamla resultat också. Jag började alltid morgonen med att läsa resultatbörsen när jag var liten, det är något som sitter i. Det är kul att se hur det går för kompisar i andra ligor.
Tar du för allvarligt på fotbollen?
- Nej, det tror jag inte. Det är ju min största passion i livet och det jag tycker är absolut roligast, dessutom är det mitt yrke. Det är allvarligt. Mina och mina lagkompisars prestationer påverkar väldigt många människor vilket gör det viktigt att ta det på allvar. Men jag försöker ändå se det som ett spel och som något kul.
Stämmer det att du är sämre på regntunga planer?
- Nej. Jag har samma kapacitet även om det regnar.
Steker man köttet mer i Lyon än i Rennes?
- Man steker nog mindre. Jag gillar rött kött med stark senap till. Om man steker köttet för mycket så blir kocken besviken. Ibland går biffen direkt in och lägger sig på tallriken. I Rennes äter man mycket mer fisk, i Lyon äter man mer tung mat om man säger så, det är blodkorv och sånt.
Ditt bästa franska skämt?
- Jag försöker ibland men det går sällan hem. De fattar inte riktigt, men då är det att de inte fattar som är det roliga.
Hur mycket föredöme måste man vara som fotbollsspelare?
- Man har så klart ett ansvar. Men det finns också en gräns. Vi är också människor och människor gör fel ibland. Så länge man kan se sig själv i spegeln och tycka att man varit någorlunda korrekt så är det bra.
Hör du av dig till din mamma på Mors dag?
- Ja, det gör jag. Jag hoppas det i alla fall. Jag pratar mycket med mina föräldrar i telefon. Jag är mer för att ringa ofta än på Mors dag, jag har ingen aning om när den är.
Du har sagt att du är med i gruppen men ändå inte, vad menar du med det?
- När man kommer till en samling så känner sig alla som inte får spela utanför, det kan man fråga alla spelare om. Kommer man in i omklädningsrummet och vi har gjort en kalasmatch och man inte har spelat så är det klart att man inte känner samma glädje. Man är glad men det är inte samma glädje när man suttit på bänken i 90 minuter istället för att varit ute på planen och fajtats.
Kan du tänka dig Djurgården igen?
- Svår fråga. Det var ingen enkel skilsmässa. Men man ska aldrig säga aldrig.
- Jag hade två fantastiska år i klubben. Att lära känna supportrarna i Djurgården är bland det coolaste jag gjort. Det var första gången jag kom till en klubb som verkligen hade supportrar, fans stannade på stan och snackade. Därför skulle jag kunna göra det men som sagt, vi får se. Det var lite problem när jag lämnade klubben och det sitter lite kvar i mig.
Du fick smeknamnet Kongo-Kim i Djurgården, har du något smeknamn i Frankrike?
- Nej, jag försöker att komma ifrån Kongo-Kim så mycket som möjligt. Det var väl en av de sämre sakerna med Djurgården, Kongo-Kim. Jag tyckte inte att det var jättekul men å andra sidan var det en rätt trevlig sång när de sjöng den. Det är inget jag längre vill bli kallad.
Ditt bästa tjuvknep?
- Oj, det kan jag ju inte avslöja för då kommer alla kolla efter det. Men lite tricks är det, man drar i tröjan lagom mycket och man kan knuffa motståndaren lite så att han tappar blicken på bollen. Det gäller att göra det lite snyggt så att det inte syns. Nu är domarna väldigt observanta på sånt, framför allt inom straffområdet. Jag försöker att spela juste så att jag kan se mina motståndare i ögonen och tacka för en god match, oavsett
resultat.