Det här är livet, säger Rune Söderqvist, snart 90, och tar plats i sin stålblå Volvo P1800. Egentligen kan man ta bort den första raden. Det syns ju lång väg hur han myser. Ännu tydligare blir det när jag hoppar in och följer med honom på en åktur.

- Vilken skön bil, säger han och tar ett rejält grepp om den stora bakelitratten.

- Den är lite tungstyrd i låg fart, men när man trycker på gasen blir det en helt annan känsla, försäkrar han.

Rune har kört bil så gott som dagligen i över 70 år. Den ger honom rörlighet och därmed livskvalitet. Och glädje. Han blir lika upprymd varje gång han vrider om nyckeln i den snart 40 år gamla bilen.

- Det är det bästa med den, man blir grabb på nytt, säger han.

Han har drömt om en P1800 ända sedan han såg Roger Moore ratta en vit sådan i den klassiska TV-deckaren Helgonet på 1960-talet.

Men inte förrän han fyllde 85 år kunde han förverkliga drömmen. Då hade han letat i tio år, undersökt dussintals bilar och avverkat högvis med motortidningar.

- Men det visade sig att bilen jag sökte stod närmare än jag trodde, i ett garage bara några mil härifrån. Ägaren ville inte sälja när jag ringde, men jag bad ändå att få titta.

- För säkerhets skull tog jag med mig checkhäftet, berättar han.

Rundturen med Rune Söderqvist är givande på flera plan. Bilen är inte bara snygg och kul att åka i. Rune är också en uppmärksam förare.

Man smittas av hans entusiasm och iver. Och gläds över att äldre kan behålla rörligheten i så hög ålder. Ibland hör man i debatten hårda ord över äldre som trafikfarliga bromsklotsar. Visst ligger det något i det. Men bara lite. Olyckstalen säger att yngre, orutinerade förare är ett långt större problem. Äldre kan stressas i besvärliga trafikmiljöer, men det kompenserar de genom att köra lugnare, ta mindre risker och undvika mörker och halka.