Det här är bilden som etanolvännerna vill slippa se - den laddade kopplingen mellan drivmedel och livsmedel.
Den kan verka självklar att göra, men har inte gjorts tidigare så här rakt. Med bröd. Vi kunde ligga gärna ha försökt fylla bilen med majs eller sockerrör för att visa vad som krävs för att tanka vår miljöbil. Det sker ofta eftersom den är så törstig. Hittills i år har det - med feta skattestöds hjälp - sålts 31.000 bränsleslukande etanolbilar, en ökning med drygt 30 procent från i fjol.
FN:s rapportör om rätten till mat, Jean Ziegler, beskriver jakten på drivmedel via livsmedel som en katastrof. Han har inte haft några problem att hitta eldunderstöd bland tunga internationella forskare.
Samtidigt finns det forskare som drar andra slutsatser. En del menar till och med att går att förena uthållig tillväxt med en bred satsning på biodrivmedel, även med livsmedel som råvaror.
Kärnfrågan är hur politikerna, som har styrmedlen i sin hand, ska agera på dessa motstridiga budskap. De är ju inga experter. Och minst lika viktigt - hur ska vi som enskilda konsumenter agera? Vågar jag satsa på etanol? Är det bättre med gas? Eller med en snål diesel? Det är inte bara miljöpåverkan som skiljer, det gör också stöden. Statens olika regler för vad som är en miljöbil är en god spegling av hur illa det blivit. En snål dieselbil har miljöbilsstatus i Stockholms city, av staden, men inte vid tullarna, av staten.
Bestäm er för vad som är bra för miljön! Och bygg besluten på kunskap, inte på vad särintressen kräver. Börja med att läsa vad Lundaforskaren Pål Börjesson har att säga om förgasning och biogas (läs artikeln här).