Ett moget gäng i skinnklädsel tog motorcykeln på en veckoslutstur på slingriga vägar runt Höga kusten.
Ångermanland. "Så far vi då", kommenderar Arne Eriksson, ledare i High coast riders mc-klubb i Klockestrand.
Det blir en härlig sång när V-twinnar, enstånkor och radmotorer drar i gång.
Ett moget gäng i skinnkläder grenslar sina hojar. Juniorerna är 40 plus och seniorerna över 60 och de är från när och fjärran. Vi är ute på mc-weekend med rundtur på okända vägar. I programmet ingår också lunch, fika och hotell med middag och dans.
Starten går vid hotellet på Hornöberget vid Höga kusten och vi kör i kolonn. Japanska glidarhojar med snudd på raka rör lämnar en ljudmatta över asfalten, diket och mot skogen. Vi far över Lövviksbron vid Svartnora. Vid första gården är veden snyggt staplad. Asfalten slingrar sig genom landskapet med höga kullar och branta backar. Bakom varje krök finns en ny gård. Motorcykelkaravanen ringlar fram i 50-70 kilometerstakt.
Här och där ligger en liten sjö som glimtar till och slänger solkatter när vi mullrar förbi.
- Det här är att sätta guldkant på tillvaron, berättar Mona Olofsson som till vardags jobbar på Ica och nu åker Kawasaki 500 ER5.
Hon är 50 år och nybliven singel. Att åka hoj ligger i familjen, bägge hennes söner kör motorcykel.
- Jag har suttit bakpå i femton år, så jag har kurvteknik. Nu kör jag själv. Jag har ju gratis mc-körkort, berättar Mona (före 1976 fick man A-behörighet på köpet då man tog B-körkort).
En sanning med modifikation. För dagen hjälper hon en kompis vars Kawasaki KZ 1300 har havererat. Hon låter honom köra sin hoj och åker spätta.
- I want to ride my bicycle, sjunger Eva Enqvist när hon går med en kaffekopp i handen på fiket i Mannaminne. Hon kör en Suzuki Intruder 800.
- Jag ställer upp för min man och har åkt i femton år sedan han hade en 40-årskris och började köra motorcykel, berättar Agneta Andersson som jobbar med försäkringar.
Fast hon skrattar och berättar atat det är kul att köra hoj.
- Det är kul. Alla är så olika men hojen knyter samman, enkelt och lätt, säger maken Kenny Andersson, säljare från Sundsvall. Han kör dagens biffigaste maskin, en Triumph Rocket.
Fikastunden vid Mannaminne och en titt på det svenska folkhemmets nutidshistoria är över. Vägen väntar.
I den gamla kommunen Nordingrå sägs det att det fanns 53 byar och 52 sjöar. Numer ingår de i Kramfors kommun.
Den mullrande karavanen glider i väg mot Mjällom. Stannar för en glasspaus och utsikten vid Norrfällsviken.
Alla kollar på varandras hojar. Det pratas hojar, framtida hojbyten och restips. Karavanen fortsätter genom slåtterlandskap där det doftar nyslaget gräs. En snutt grusväg leder vidare mot lunchen i fiskeläget Barsta där krögaren och fiskaren Bernt Dahlqvist serverar nyfångad stekt strömming med pärstamp, potatismos.
Det pratas bilar från de närvarandes ungdom, vilket innebär amerikanare från 50- och 60-talet.
Bosse Enheim som rider en Suzuki Intruder är ordförande i Sir Vivals MC i Sundsvall. Han är glad över att på internet ha hittat en saknad navkapsel till sin Chevrolet Impala Sport Coupe av 1958 års modell.
Kaffet på maten blir en snabb affär. Tusentals kubik väntar på att komma ut på asfalten.
Vi glider igenom det vilda landskapet med gran och tall på bergssluttningarna.
På långrakan efter Herrskog dras ledet i sär för att återsamlas efter Sandöbron vid Lunde.
Där finns monumentet från Ådalen 1931. "Här stupade fem unga arbetare från kulor från kommenderad Militär", står hugget i sten på monumentet.
- Det var en tragisk händelse. Tur att vi bara har ett monument, säger med stort allvar Ulf "Lövis" Lövström från Sundsvall.
På andra sidan lilla Sandöbron, vid vattnet, ligger High coast riders klubbhus och på verandan bjuder Marita och Peo på kaffe. När de inte är värdar eller kör hoj så jobbar Marita inom industrin och Peo på Bilprovningen.
På kvällen blir det middag med dans på hotellet. Det laddas med några öl innan skinnkläderna åker av och festkläderna på.
Sittning vid dukat bord. Det vita och det röda vinet provsmakas. Det skålas för damerna. Det bjuds mörad kalventrecote därefter ostkaka på blåbärsbädd och skogshallon. Genom panoramafönstret lyser midnattssolen kraftigare. När trubaduren Thomas Järnankar slår an tonerna till Cornelis visa om Fredrik Åkare och Cecilia Lind, Anita Lindbloms "Sånt är livet", Per Myrbergs "34:an" kan alla texten och sjunger spontant med. Vid "Great balls of fire" av Jerry Lee Lewis är det fest. Ingen sitter still. I morgon vilodag och på måndag vardag.