Biltidningen Auto Motor & Sport har det jobbigt med etanolen, eller rättare sagt med energiläran. Tidningens chefredaktör Alrik Söderlind framhärdar att vi räknar fel och han räknar rätt om etanolbilarnas förbrukning. Det torde han var tämligen ensam om att tycka.

En etanolbil drar ungefär 40 procent mer med E85 i tanken än med bensin. Det är inget konstigt med det eftersom etanol har lägre energiinnehåll än bensin räknat på volym. Söderlind tycks tro att denna skillnad bara gäller i körcykelprov i laboratorium. I verklig trafik drar enbart bensinbilarna mycket mer bränsle och då minskar skillnaden till etanolbilarna, hävdar han.
Detta är rena tramset. Söderlind verkar ha glömt vad han själv skrev så sent som den 16 november i fjol:

"Alla vet att en E85-bil drar mellan 30-40 procent mer bränsle än en vanlig bensinbil".

Häpp!

De flesta bilar drar mer bränsle i verklig körning än vad körcykleproven visar. Det beror på att proven är för snällt utformade. I ryckig trafik med häftiga accelerationer krävs mer energi för att driva bilen. Om denna energi tillförs i form av bensin krävs x volym och tillförs den i form av E85 krävs y volym. Självklarheter för oss alla. Som enda säljare av etanolbilar anger nu Volvo förbrukningen både med bensin och med E85. Modellerna C30 och V50 drar 41 procent mer medan V70 ökar med 40 procent med etanol.

Här kommer lite mer konkretisering för Söderlind:

Min egen Volvo V50 ligger kring 1,2 liter/mil efter 1700 mils körning. Enligt Volvo ska den dra 1,04 med E85. Med bensin drar den cirka 8,6 liter/mil mot angivna 7,4. Det blir en skillnad mellan labbet och verkligheten på cirka 16 procent, alltså i stort sett i nivå med de 17 procent som Söderlind finner i sin testflotta. Men relationen mellan bensin/etanol är densamma, en skillnad på cirka 40 procent. Självklarheter för oss alla.

Med överladdning och effektivare motorstyrning som tar mer hänsyn till etanolens egenskaper med bland annat högre oktantal får man en viss dämpning av merförbrukningen, särskilt vid lugn belastning på landsväg. Å andra sidan drar etanolbilarna väsentligt mer vid kallstarter med "fetare" blandning då motorn formligen skriker efter bensin, så det jämnar i stort sett ut sig. Merförbrukningen blir ungefär 40 procent med dagens förbränningsmotorer som i grunden är optimerade för bensin, inte alkoholer.

Innerst inne inser nog även Söderlind att han hamnat snett, men han kan inte ta sig ur denna låsning eftersom det innebär att utgångspunkten för hans anklagelser - om att DN Motor medvetet räknat fel i kostnaderna - faller samman.

Det är mänskligt att göra fel. Det är lätt gjort, särskilt när man under tidspress gör en tidning. Men att framhärda mot bättre vetande och att upprepa det både på nätet och i tidningen och att skicka det inte bara till en rad tidningar i ett försök att få uppmärksamhet, utan också till bilindustrins organisation Bil Sweden(!), motorklubben KAK (!!) och etanol-lobby-klubben Gröna Bilister (!!!) börjar likna ett publicistiskt haveri. I vilket fall som helst är det ett intellektuellt haveri av en chefredaktör som har betalt för att också tänka, inte bara gasa.

I sitt svar undviker Söderlind nogsamt kärnfrågan om det ohållbara i att göra drivmedel av livsmedel. I stället väljer han att haka upp sig på enskildheter med bitvis förvirrande svar. Men bakom orden kan man ändå skönja en förståelse över de grundläggande problemen. Jag tror att han innerst inne inser hur allvarliga bristerna är med dagens etanolproduktion.

DN Motor har givit frikostigt med utrymme åt forskare och andra för att belysa dessa synnerligen viktiga frågor. Det är vår skyldighet som journalister, särskilt i ett land som verkar ha givit efter för lobbygrupper och som öser skattepengar över bilar som drar alldeles för mycket bränsle. Det betyder inte att vi bedriver någon kampanj mot etanol och indirekt en kampanj för oljan. Bara tanken är grotesk. Vi vill bort från oljan och vi sätter energieffektivitet i centrum, någon anan väg mot hållbar bilism finns inte.

Klimat och biodrivmedel är inga nationella frågor, utan globala. Vi måste ha ett sådant perspektiv för att bättre förstå och förklara dem. Bilden av brödlimporna i vår Volvo V50, som Söderlind så skarpt ogillar, var just därför både stark och relevant. I Europa gör vi etanol av vete. I Brasilien av sockerrör och i USA av majs. USA är numera världens största etanolproducent. Brasilien tvåa, om inga alldes nya siffror ändrat på detta. Vi skrev mycket tydligt i reportaget att bilden lika gärna kunde ha illustrerats med sockerrör (cirka 550 kilo) eller majs (cirka 155 kilo). Att frågan är global visar inte minst Agroetanols planer i Norrköping att ersätta det nu alltför dyra vetet med importerad USA-majs!

Limporna illustrerade därmed en global fråga med djupa moraliska dimensioner: ska vi verkligen göra drivmedel av våra livsmedel. Nej, säger den ena forskaren efter den andra.

När jag först såg att Söderlind kritiserade oss för etanolen var min reaktion: vad bra, det behövs en debatt även om hur medierna arbetar. Men redan efter några stycken, när han trasslade in sig i de felaktiga uträkningarna om etanolbilarnas förbrukning, tänkt jag - nej, hur kan han göra ett sådant misstag! Och när jag sedan kom till slutet, om kollegan Jacques Wallners motorcyklar, tog vi oss båda för pannan.

Jag har genom åren träffat Söderlind vid ett flertal tillfällen på testkörningar och bilsalonger runtom i världen. Han har alltid givit ett sympatiskt intryck - en person som verkar vilja göra ett bra jobb med sin tidning. Hur han lyckas med det får andra avgöra. Jag kan bedöma hur han lyckas med sina försök att göra ned DN Motor. Det går inget vidare.

Auto Motor & Sport är en gasglad tidning och Alrik Söderlind är en gasglad person som gillar kraften från en V8. Inget fel i det. Absolut inte. Men det blir lite märkligt, rentav en smula rörande, när en sådan person som leder en sådan tidning med ett sådant gasglatt (och trevligt) gäng plötsligt oroar sig över DN Motors brist på "agenda" i sin bevakning.

Jag roade mig med att Googla Söderlind och etanol. Det borde jag inte ha gjort. Så sent som den 6 februari skrev han en krönika där han ondgjorde sig över etanolkritikerna och hävdade följande:

"Markbrist. Nej, det är fel. Jorden är enormt stor. Det är en bråkdel som är uppodlad. Titta bara på Ryssland.".

Det är ett fullständigt häpnadsväckande påstående. Är det något som oroar forskarna är det den begränsade tillgången på odlingsbar mark, hur vi ska få den att räcka för att mätta en befolkning som växer med närmare 80 miljoner människor per år. För att inte tala om den accelererande jordförstöringen, den tilltagande vattenbristen och de undanträngningseffekter som riskerar bli följden när vi också ska göra drivmedel av våra livsmedel.