Vi vänder oss till Rostskyddsmetoder och beställer tid för en undersökning av hur det ser ut.
- Specialbyggda bilar som Volvo C70 är ofta litet sämre rostskyddade, säger Thomas Widström.
Han berättar att på den tiden det begav sig för C70, fraktades den självbärande karossen från fabriken i Uddevalla till Göteborg för grundlackering och så tillbaka igen. En hantering som ökar risken att något går fel. En öppen bil måste också förstärkas med extra balkar. Mycket är också handgjort i bilen. Det brukar bjuda på extra rostskyddssvårigheter.
- Rent generellt är det så med udda bilar, säger han.
Viktigast för den som importerar, berättar Thomas Widström, är att kolla vilka märken som brukar ge bilar för de nordiska marknaderna extra rostskyddsbehandling.
Han nämner exempelvis Mercedes-Benz, Chrysler, Cadillac, Kia, Hyundai, Mitsubishi som märken som har bättre rostskydd om de är sålda i Norden. För den som importerar en sådan bil kan det vara värt att fundera på extra rostskydd.
Annars är inte rost ett importproblem, enligt Thomas Widström:
- Importerade bilar är alltid bättre ur rostsynpunkt. I norra Tyskland har de en del salt, men i södra Europa går det att hitta sex-sju år gamla bilar utan rost.
Han är förundrad över den
avoga inställningen till direktimporterade bilar.
- I Tyskland är det billigare och bättre. Rostskyddshallar finns bara i Norden som har en speciellt aggressiv miljö för bilar.
Är det inte för att många fruktar att det myglas med importbilar? Att krockskadade bilar får nytt liv, stulna bilar ny identitet och att kilometerräkneverk skruvas tillbaka?
- Är det så mycket mindre mygel i Sverige? kontrar Thomas Widström.
Om bilen är rostig måste den repareras innan det är idé att rostskydda. Men har rosten fått fäste blir rostskyddet mer som en bromsmedicin som saktar nedbrytningen men inte kan hindra den.
Varför ska man rostskydda?
- Rostskyddsbehandling är ett sätt att behålla värdet och bevara krocksäkerheten.
Till slut är det dags. Vår importbil ska examineras.
Thomas Widström börjar med en yttre besiktning. Kontrollerar sådant som går att se med blotta ögat. Han hittar några svaga punkter med en gång. I dörrarnas nederkant finns skarvar som släpper in fukt. De borde ha tätats med lim, anser han.
Undertill hittar han en frätskada på vänster balk under batteriet. Förmodligen till följd av något läckage.
Därefter ser han med fiberoptik in i balkarna och ser om det finns några skador och om det finns vax kvar. Det ska krypa in i skarvar. Men det torkar till slut efter fyra fem år, berättar Thomas Widström.
Han noterar att bilen har stänklappar; något som kan saknas på importbilar.
Innerskärmarna av plast skyddar hjulhusen.
Senare när Timo Wargh och Jarmo Ahopelto monterat bort innerskärmarna ser man hur hjulhusens lack fortfarande har sin lyster kvar.
- Det är en jättefin bil det här, lyder Thomas Widströms betyg efter en första besiktning.
Hur ska vi nu göra. Ska vi inte leka gud och försöka ge vår bil evigt liv? Rostskydda och hoppas att den som ska köpa vår C70 våren 2008 är beredd att betala extra för detta. Det är ett ekonomiskt vågspel. För många gamla bilar lönar det sig inte. Men vi spekulerar. Den udda Volvo C70-bilen kommer inte att få ett vanligt liv. Den har vad som krävs för att bli samlarobjekt och kanske odödlig. Vi investerar 7.040 kronor plus moms, tillhopa 8.800 kronor. Historien får döma oss.
Timo Wargh avfettar bilen och Jarmo Ahopelto sköljer av den. Sedan ska den stå och torka i ett utrymme med fläktar över natten, innan det är dags för en ny besiktning och sprutbehandling med rostskydd undertill.
"Vår Volvo C70, du ska leva för evigt", tänker jag på gångvägen på väg från Vinsta till Vällingbys tunnelbanestation.