Jag kom för sent. Det är inget snack om saken. Visst är det så att inom journalistiken handlar det ofta om att komma för sent så tidigt som möjligt, men så var det inte den här gången.

Undertecknad som en gång i tiden hade jobb som lokförare hos SJ har passat tider förr. Det håller inte att mitt i natten låta någon skånsk lokförare med norrgående tåg vänta vid perrongen i Nässjö på att bli avlöst

Klockan var 12.26 när jag svängde in på gården hos Bilprovningen i Sollentuna med redaktionens Volvo C70. Min bokade tid var 12.15. Inloggningen på gården trilskades. Jag gick in. Direkt klockan 12.28 frågade jag en anställd vad som fanns att göra.

- Hade du varit tio minuter sen kunde det ha gått, sa han och vände sig om och gick in i provverkstaden.

En annan kund tittade medlidsamt på mig.

Jag frågade en annan anställd och fick numret till kundtjänsten.

Där var en kvinna förstående. Men sa sig inte kunna göra något.

Undersök om det finns några lediga tider? föreslog jag.

Hon kollade runt om i Stockholm. Inget.

- I maj, den femte finns det tid, sa hon.

- Nej, det måste bli i dag, sa jag.

- Enköping klockan 16, sa hon och lät lättad.

Man hinner tänka en del, särskilt om man kör gamla vägen till Enköping. Tänk om det var så att det i stället för ett enda fanns fem bilprovningsföretag som konkurrerade om kunderna. Tänk om de såg en tänkbar kund i varje fordonsägare.

Då hade kanske någon tänkt att det var värt att hjälpa också en som var sen - därför att det ger 300 kronor i intäkter.