Trafikfrågor engagerar stockholmarna. Det är inte svårt att förstå varför. Särskilt inte efter en vecka med en ny trafikinfarkt som avslöjar hur känsligt vägsystemet runt Stockholm är för störningar. Stoppet på E 4/E 20 visade också igen hur stor spridningsverkan som en enda störning åstadkommer.

För mig som far fram med bil eller motorcykel runt huvudstaden är grundproblemet tydligt. Det byggs. Överallt! Den täta Stockholmstrafiken är bara en följd av att regionen växer kraftigt.

Det måste bli slut på diskussionen huruvida det handlar om utbyggnad av kollektivtrafik eller privatbilism. Ett välplanerat samhälle kräver bådadera. Det behövs en kraftig utbyggnad av både kollektivtrafiken och vägnätet.

Med bra kollektivtrafik som kan erbjuda bra avgångar, förbindelser och sittplatser också i rusningstid lockas många att låta bilen stå. Det borde inte vara svårt att enas över partilinjerna.

Däremot är Förbifart Stockholm för vägtrafiken omstridd. Det är konstigt. Nu drar E 4/E 20 på Essingeleden fram rakt över Kungsholmen. Det som för över fyrtio år sedan sågs som ett stort projekt för att avlasta innerstadens gator är faktiskt en motorväg lagd över en innerstadsstadsdel.

Det är en vanlig lösning att låta en växande storstadsregion få en ring av huvudvägar längre ut. Det kommer öka biltrafiken, hävdar kritikerna. Men det som verkligen ökar biltrafiken är att allt fler bosätter sig i regionen. Det betyder allt fler människor som ska transporteras och köpa varor som körs med lastbil till affärer och shoppingcenter. Växande trafik är symtom på tillväxt.

Jag förstår inte varför det alltid ska vara så svårt att enas om trafiklösningar i Stockholm? Vi borde kunna bättre. Men då måste det finnas en vilja att förenkla tillvaron och framkomsten för ALLA i regionen.

Solidaritet!