Camilla Persson gestikulerar och förställer rösten. Hon låter som en stentuff privatdetektiv i trenchcoat och drar en hårdkokt replik ur "Casablanca". I nästa sekund låter Camilla som en mystisk femme fatale. Hon berättar ihärdigt om den improviserade deckargåtan "Crime Noir". På söndag har den nypremiär på Hagagatan 48.
- Improvisionsteater handlar om att sätta sig in i en miljö som publiken har bestämt sekunder innan skådespelarna ska agera, förklarar hon.
Alla roller är möjliga, repliker måste formuleras blixtsnabbt på scenen och ingen föreställning är den andra lik. Publiken bestämmer var pjäsen utspelar sig, vad detektiven Sal Bogard ska utreda och vad de övriga skådespelarna i teatergruppen Improvisation & Co tilldelas för yrken.
- Från början var det fasansfullt att inte ha några färdiga repliker. Nu är i stället problemet att vi har för många idéer, förklarar Camilla som är skådespelare och producent.
Föreställningen är inspirerad av film noir. Hårdkokta svartvita kriminalfilmer producerade i Hollywood innan 1960. Rötterna finns i fransk trettiotalsfilm och tysk expressionism.
- Film noir är ingen genre utan mer en känsla eller stämning i råa miljöer, med hårdkokta dialoger och komplicerade intriger.
Hur uttalas Crime Noir, är det engelska eller franska?
- Vi har valt att uttala det på engelska eftersom filmerna vi inspirerats av kommer från Amerika.
Ni har inga färdiga repliker, hur repeterar ni?
- Man måste ha improviserat länge innan man gör den här typen av improvisationsteater. Eftersom vi både är skådespelare och författare övar vi på vad som skapar dramaturgi. Man jobbar dessutom med sin spontana förmåga.
Sedan drar Camilla några repliker som hon tycker är stentuffa. "I want to report a murder - mine" och berättar även om musikens betydelse i improvisationsteater eller impro, som hon kallar formen.
- Vår musiker bestämmer om det ska bli sorgliga scener med hjälp av musiken, spelar han lite fortare betyder det att vi måste hålla tempo i föreställningen.
Finns det risker med att improvisera?
- Det kan ju hända att man inte alls får ihop historier, men det brukar inte vara något problem för oss. Sedan är det inte bra att vara spänd och ha för mycket energi så att publiken blir helt överkörd.
Camilla återkommer ständigt till den stora inspiratören Keith Johnstone, författare till boken "Impro" och närmast gud för improvisatörer. Hans tankar om att ta bort alla blockeringar i tänkandet och hur man odlar fantasi har betytt mycket för teatergruppen, liksom tanken att inte vara för duktig.
- Man längtar alltid efter att göra den perfekta berättelsen. Samtidigt måste det finnas misstag i föreställningen, misstagen är guldet. Det publiken oftast minns är när skådespelaren gör bort sig men ändå löser situationen.
Hur ser du på vanlig teater?
- Det är också roligt, men fördelen med impro är att vi kan göra föreställningen bättre och bättre. Vi är aldrig fast med ett dåligt manus. Impro är mer publikt. I en vanlig teater är det större avstånd mellan skådespelarna och publiken.
Vad ska en bra deckargåta innehålla?
- Den ska innehålla nånting oväntat och en spänning mellan människor och relationer, som ett moraliskt dilemma; ska jag ha sex med den där personen, eller inte?
Eftersom publiken bestämmer, är det deras fel om pjäsen blir tråkig?
- Nej, det är helt klart vårt fel.