Libyen har i ett brev till FN:s säkerhetsråd tagit på sig skulden för Lockerbiedådet 1988. Men det innebär inte att det utfrysta nordafrikanska landet slipper västvärldens straff - eller ens att Libyen hade med attentatet att göra.
"Libyen, som självständig stat, har hjälpt till när de två misstänkta för bombningen av Pan Am 103 mötte rättvisan, och accepterar ansvaret för sina tjänstemäns handlingar", heter det i Libyens brev som överlämnades i FN-skrapan i New York natten till lördagen.
Genom att ställa sig vid skampålen på detta sätt, och betala ut motsvarande 80 miljoner kronor till vart och ett av de 270 dödsoffrens anhöriga, hoppas Libyen efter elva års FN-sanktioner åter välkomnas in i den internationella gemenskapen.
Bland de 270 som dödades vid sprängningen av Pan Am-planet över den skotska byn Lockerbie fanns tre svenskar, Elisabeth Svensson-Mulroy, flygvärdinnan Siv Ulla Engström och diplomaten Bernt Carlsson.
Storbritannien lovade på lördagen att "snart" lägga fram ett resolutionsförslag som häver FN-sanktionerna mot Libyen, och USA har sagt att landet inte ska lägga några hinder i vägen.
Resolutionen skulle kunna gå igenom redan på måndag, men ett vetohot från Frankrike komplicerar saken. Fransmännen har redan fått skadestånd från Libyen för ett annat attentat, mot ett UTA-plan över Niger 1989. Men UTA-offrens anhöriga fick bara maximalt uppemot 300 000 kronor var, vilket Parisregeringen plötsligt efter Lockerbieuppgörelsen tycker är alldeles för lite.
Även vid sidan av de franska käpparna i hjulet är det långt ifrån säkert att Libyen nu lyckas "köpa sig fritt" från utfrysningen. Under 90-talet sade västmakterna att sanktionerna skulle bort om Libyen överlämnade de två medborgarna Abd al-Basit al-Miqrahi och al-Amin Khalifah Fahimah. Men när de utlämnats, och al-Miqrahi i en skotsk domstol dömts till livstids fängelse för Lockerbiedådet, fick sanktionerna formellt stå kvar, och USA och Storbritannien ställde i stället de krav som Libyen nu gått med på.