Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN 150 år

När t-banan kom till stan

Mitt under brinnande världskrig bestämde Stockholms styrande att staden skulle få ett tunnelbanenät. Beslutet ansågs våghalsigt av en så pass liten stad. Men i dag anser många att tunnelbanebeslutet var ett av de bästa stadens politiker fattat.

Då som nu tog det tid att fatta beslut om stora trafiksatsningar. Det som diskuterades i Stadshuset var förslag som växte fram i 1930 års trafikkommitté som leddes av folkpartisten Yngve Larsson.

Stockholm hade då ett ganska finmaskigt spårvägsnät som byggts ut utanför tullarna av privatbolag men nu ägdes av Stockholms spårvägar. Det hade moderniserats och på sträckan Slussen–Skanstull – stationen hette då Ringvägen – gick spårvagnarna sedan 1933 i tunnel.

Det slutgiltiga beslutet om att satsa på tunnelbana togs vid fullmäktiges möte den 16 juni 1941. Det blev ett långt och delvis stormigt möte som inte avslutades förrän vid fyratiden på morgonen. ”T-bana under Sveavägen, nattbeslut efter 35 år” löd rubriken på DN:s förstasida, som dock toppades av nyheten om en brittisk militäroffensiv mot tysk­italienska ställningar vid den libyska gränsen. På insidan är rubriken ”Borgarrådet Sandberg avvisar farhågor om husspekulation”.

Med röstsiffrorna 61–30 segrade den linje som drevs av Yngve Larsson över den linje som drevs av finansborgarrådet ”Zäta” Höglund (S). Höglund var orolig över de väldiga kostnaderna – det talades om flera miljoner. Höglunds linje var att nöja sig med att bygga den västra tunnelbanegrenen in till Fridhemsplan och låta den södra linjen sluta vid Slussen.

Ledamöterna röstade efter eget huvud i denna väldiga fråga och partierna stod splittrade. I åratal efter beslutet debatterades olika delar av tunnelbanesatsningen. Ett av bekymren var att den slog ut spårvägsnätet i förorterna. I Örby, Skarpnäck och i Bromma var stämningen upprorisk eftersom närliggande spårvagnshållplatser skulle ersättas med tunnelbanestationer långt bort.

Ett ännu större – och dyrare – bekymmer var den vitala sträckan mellan Slussen och Norrmalm. Att bygga en tunnel ovanpå ett 20 meter djupt lager av grus och sopor var tekniskt komplicerat och järnvägen måste flyttas en bit. Svårigheterna ledde till att tunnelbanan Hökar­ängen–Slussen öppnades 1950 och linjen Hötorget–Vällingby 1952. T-centralen invigdes inte förrän 23 november 1957 – med vad som kal­lades århundradets fest.