Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

Åldersindelning sporrar till olydnad i biblioteket

Bokmärk artikel

Foto: Claudio Bresciani/TT

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Läs mer. Bibliotekarien rekommenderar och hyssjar

Bibliotekarien rekommenderar

Efter två avsnitt av nya Romancepodden vill jag tillbringa resten av året (livet) på en rosenbeströdd sammetsdivan försjunken i ett airbrushat bokomslag. Det blir lite Filip och Fredrik möter Barbara Cartland – detta är en extremt uppskattande beskrivning – när romanceälskarna Julia Skott, Amanda Idberg, Melody Lovelin, Nikoo Jorjani och Elin Jonsson går loss på genren med humor och imponerande nördexpertis. Repliker som ”äntligen lite bra skotteromance” och ”tonvis med stånd!” gör mig lycklig medan jag lär mig allt från konsten att läsa liggscener på tunnelbanan till de snåriga adelstitlarna i historisk romantik.

Bibliotekarien hyssjar

Författare ilsknar gärna till när vi gör biografiska läsningar av deras verk. Själv börjar jag ilskna till på författarna. Så här är det: den som skiljer sig/vänsterprasslar/whatever och sen väljer att skriva en detaljrik roman om skilsmässa/vänsterprassel/whatever får nog i autofiktionens tidevarv tugga i sig att läsaren gör en och annan koppling mellan liv och verk (förlagen gör det garanterat – och gnuggar händerna). Vill man undvika problemet går det utmärkt att skriva romaner om enhörningar, essäer om rymdforskning eller en diktsamling om en möglig tomat. Fast det är klart, sånt säljer ju inte lika bra.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Första gången läste jag ”Den amerikanska flickans söndagar” enkom för att huvudpersonen är biblioteksassistent. Andra gången för det coola i att skildra en sann mordhistoria i diktform. Kriminalfallet anas visserligen bara i utkanten av berättelsen om mördade Colleen Reed, en vanlig, lite finnig och ganska ensam kvinna i vars alldaglighet Lars Gustafsson injicerar den glittrande gåtfullhet som är poesi. ”Så ensamma. Så villiga att berätta/om de bara kunde hitta någon/som var i stånd att lyssna” skriver han om böckernas – och människornas – gemensamma längtan. Tredje gången, en söndag i magasinet, läser jag bara de raderna.

Fakta. Fråga bibliotekarien

  • Foto: DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur. Fråga bibliotekarien genom att mejla till litteratur@dn.se.

Fråga bibliotekarien. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Fråga bibliotekarien. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Varför tramsa med åldrar på böcker?

Hej Jenny, detta trams med åldersindelningar av barnböcker, 3-6, 6-9, 9-12 och allt vad det är, vad ska det vara bra för? Det ena barnet är inte det andra likt, min åttaåriga tjej vill läsa böcker för tolvåringar (och jag kan själv njuta av ungdomsböcker ibland). Ändå får jag alltid samma fråga när jag köper böcker åt dottern, hur gammal är hon? Ämnet väcker liknande känslor hos andra föräldrar, har jag märkt.
Irriterad mamma till en liten bokmal

Bästa mamma, i mitt tycke är barn oerhört lika (inkontinenta datagenier som sabbar röstningen i melodifestivalen) men jag håller med om att ämnet väcker känslor. Det visar inte minst ett eldigt reportage i Svensk Bokhandels nya sommarkatalog där ilskna författare och förläggare kallar åldersindelningar konserverande och kreativitetshämmande. Fåtalet försvarare – främst bokhandelsföreträdare som menar att tydlig åldersindelning är konsumentvänlig – missar tyvärr poängen. ”Vilken idiot som helst kan uppfinna en regel och vilken idiot som helst kan följa den” som den gamle rebellen Thoreau sa. Åldersindelning är en fruktbar provokation som ska bejakas för att den sporrar till olydnad. Eller rentav uppror.

Faktum är att vi borde åldersindela även vuxenlitteratur. Blev jag statsminister skulle jag omgående tillsätta en arbetsgrupp vars uppgift är att åldersindela landets samtliga vuxentitlar baserat på de redan etablerade kriterierna textlängd, tilltal, innehåll samt språklig komplexitet. Lättklassificerade författare som Charles Bukowski (19–21 år), Mark Levengood (98–102) eller Paul Auster (39-åringa män) är snabbt avklarade, andra verk, exempelvis ”Den sista grisen” av Horace Engdahl, kräver mer arbete. ”Textlängdsmässigt befinner sig de här aforistiska fragmenten på en nioårings nivå” kan en bedömare hävda. ”Fast innehållet är ju anpassat till reaktionära sjuttiosjuåringar?” invänder en annan. ”Dessutom” – säger en tredje – ”använder den ironi, ett tilltal som ingen under trettio förstår.”

Faktum är att vi borde åldersindela även vuxenlitteratur.

Det nya systemet får omvälvande effekter på bokhandel och bibliotek där besökarna jagar runt i ett storslaget virrvarr av åldersavdelningar. På skyltborden finns inspirerande författarpresentationer av typen ”Lyra Ekström Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan – för dig som är 24–24,5 år” och vid informationsdiskarna pågår livfulla dialoger med årsklassificeringen som ledstjärna. ”Kerstin Ekman hittar du på hyllan 65–70 där vi placerar böcker för bokslukaråldern” guidar försäljaren. ”Tror du jag klarar av den här?” frågar en orolig tjugonioåring med Martina Haags ”Det är något som inte stämmer” i handen. ”Den är märkt 35–43 och är nog för svår.”

Resultatet? Förlagen blir arga, författarna blir ännu argare och argast av alla blir vuxenboksläsarna (i synnerhet som de ständigt påminns om sin ålder). Men samtidigt får demonstrationerna, protestlistorna och den hätska debatten folkets litteraturengagemang att explodera och bokförsäljningen att slå rekord. Plötsligt vill alla protestläsa romaner. Som statsminister, för närvarande livvaktsskyddad av bibliotekariernas medborgargarde Soldiers of Mumin, har jag nått mitt rebelliska mål. Dessvärre är kraven på min avgång så massiva att min nästa åtgärd, att införa global tysthetsnorm, är i farozonen. Därför måste jag omgående sänka rösträttsåldern så alla barn kan vara med – och rösta fel.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TTMartina Haag. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Är det Bo Bergman som skrivit citatet?

”Då jag färdas genom okända trakter är det som jag inträdde i mitt eget liv” diktade någon – men vem? Citatet står på ett vykort jag fått av en gammal förälskelse, hon och jag har sedan länge tappat kontakten men vykortet med den vackra texten finns kvar. Google ger inga svar, men en annan bibliotekarie jag rådfrågade gissade på Bo Bergman.
Ingalill

Bo Bergman? Bibliotekarien måste ha varit lika pårökt som Isabelle Eberhardt, författaren till detta citat. Ryska Eberhardt befann sig så långt från Bosse Bergmans renskrubbade Akademistol man kan komma, närmare bestämt i Saharaöknen där hon skrev, knullade, krökade, haschade, konverterade till islam och levde som nomad. Alltid iklädd manskläder, alltid som mest hemma i det främmande. Å, Ingalill, Eberhardt var stenhård och hennes korta liv (1877–1904) är ett av de mest sägenomspunna i hela författarhistorien (färgstarka genomgångar finns i Tomas Lidbecks ”Kult – outsiders och särlingar i litteraturen” och Moa Matthis ”Feminister och pionjärer”. Av Eberhardts egna texter har tyvärr bara ett uns – ”Berättelser från Mahgreb” och ”Södra Oran” – översatts till svenska.). Att hon likt rockstjärnor som Janis Joplin och Kurt Cobain dog som 27-åring, dränkt av en massiv flodvåg, känns – om du ursäktar uttrycket – helt rätt.

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.