Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Camilla Thulin: ”Stil med Thulin”

Camilla Thulin med hund.
Camilla Thulin med hund. Foto: Niklas Palmklint
Litteraturrecension

Skribent: Camilla Thulin

Titel: ”Stil med Thulin”

Utgiven av: Bonnier Fakta

Camilla Thulin, före detta korsettdrottning och Army of Lovers klädinspiratör, numera etablerad kostymtecknare, designer och stylist, är tillbaka med en bok om stil.

Thulin själv är på omslaget. Hon framstår allt mer som Skandinaviens svar på drottning Neferti. Håret – lika delar eget hår och löshår – är skulpterat till en hög kaskad av lockar som beskriver ett komplicerat linjespel, likt vindlingarna i en snäcka. Ögonbrynen är gestaltade som mörka måsvingar i suverän flykt över havet. Läpparna är en ren sockerbagarskapelse gjord på mandel, socker och rosenolja.

Thulins bok riktar sig till kvinnan mitt i livet, särskilt hårt arbetande damer. Kvinnor med 40 timmars jobbvecka, ungar och hem. Kvinnor med livspussel. Kvinnor med hull, grånande hår och gäddhäng.

Hur går det ihop?

”Stil med Thulin” heter boken. Den har svaret på det mesta. Den förespråkar midjeformare. Gördlar. Genomtänkt BH-filosofi. Höga klackar, minimum åtta centimeter. Eller också ballerinaskor. Snygga handväskor. Makeuprutin varje morgon i åtminstone sju steg. Därtill hör man en lovsång till strykbrädan. Och syskrinet.

Är Thulinskan ute efter att återuppväcka 50-talskvinnan från de döda?

Med en sådan vän behöver feminismen inga fiender, kunde man tycka.

I själva verket är ”Stil med Thulin” årets feministiska tankebok.

Är jag ironisk?

Över huvud taget inte.

Boken är upplagd som en handfast guide till konsten att klä och smycka sig. Hos Camilla Thulin är stil mer än bara stil. Det är ett sätt att leva. ”Upp till kamp nu kvinnor, glamourisera mera!” skriver hon i sitt förord.

Glamourisera mera? En sådan devis borde alienera 98,9 procent av Sveriges befolkning. I stället är hon beundrad. Hur kan hon komma undan, denna eleganta dam i pärlor och högklackat? Hon som gjort karriär på förpackning? Hon som så uppenbart älskar att drapera sig på schäslonger?

Skälet är enkelt. Camilla Thulin är stilskolans svar på Kajsa Warg, kvinnan som sade att man tager vad man haver och fick det magra skafferiet att framstå som ett minimalistiskt tempel.

Att man tager vad man haver betyder två saker i Thulins värld.

Dels bör man vara nöjd med sig själv och acceptera vad man har. Det är inte ett råd. Det är en order. Hull? Grånande hår? Gäddhäng? Skall inte bekämpas. Skall bejakas. Själv lägger Thulin på några år när hon får den stora åldersfrågan. Om estetisk kirurgi tycker hon inte.

Dels bör man använda det som redan finns i världens stora klädskafferi. Ingen har väl som Thulin pläderat så framgångsrikt för begagnade kläder och skor, numera känt som vintage. Och när det gäller snygga underkläder och lyxig hudvård talar hon sig varm för varuhuskedjorna respektive apoteken.

Men det finns en djupare impuls bakom boken. Thulin har sett sig omkring, och hon gillar inte vad hon ser. I världens mest jämställda land ser den mogna yrkeskvinnan ut som en småvuxen gubbe – eller som en förvuxen småflicka. Och bär hon klänning, ja, då är det helst en gravidklänning, med svullen bysthylla och tältliknande kjoldel. Gärna mor, gärna flicka. Men kvinna?

I förbifarten – och det går undan – lyckas Thulin rikta ljuset på ett svart hål i den svenska kulturen: det feminina. När hon pläderar för kjol och klänning på arbetet, pläderar hon också för eftertanke. Unisexmodet, fortfarande ett livskraftigt ideal, innebär i praktiken att kvinnor anpassar sig till den manliga klädkoden, inte tvärtom. Civilisationen vill upp, inte ned. Därför väcker en man i förd kjol uppseende. Det handlar kort sagt om makt och status.

I stället för mäklarkostym, kortklippta frisyrer och färgat hår vill Thulin se långt grått hår, röda läppar och höga klackar. Och gärna nakna armar med gäddhäng. Kvinnan som kvinna är en farlig sak. Kanske mest för kvinnor själva. Kanske därför att en kvinna som klär sig uttalat feminint också förväntas vara självständig på alla andra plan. Då är ängslighet och mäklarkostym ett bekvämt alternativ. Men är det värdigt i världens mest jämställda land?

Detta är boken för alla och envar. Kan alla bli Skandinaviens svar på Neferti? Kanske inte. Men världen skulle definitivt bli mycket roligare.