Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Litteraturrecension

Skribent: Eva Bergström. Ill: Annika Samuelsson

Titel: ”Snurran på dagis”

Utgiven av: Bonnier Carlsen. Målgrupp: 3-6 år

Skribent: Lisen Adbåge

Titel: ”Stor-Emma”

Utgiven av: Natur & Kultur

Skribent: Emma Adbåge

Titel: ”Leni blir en bebis”

Utgiven av: Rabén & Sjögren. Målgrupp: 3-6 år

Barn & ung

Eva Bergström. Ill: Annika Samuelsson: ”Snurran på dagis”

Bokmärk artikel

Tjejer har roligare. Åtminstone i bilder­böcker, där de får skratta, skrika, bråka, retas, trilskas, våga och utvecklas. Men var är grabbarna?

I sin årliga spaning konstaterade Svenska barnboksinstitutet nyligen att det är gott om känsliga, blyga och försmådda pojkar i den nutida ungdomsromanens offerroller. Kanske gäller det även bilderböckerna.

Fjolårets ”Jag tycker inte om vatten” handlade om den fege stackaren Alf, som var så rädd för vatten att han inte ens vågade doppa tårna i en plaskdamm. Kan det ha varit en slump att denne lille Augustprisade badkruka var pojke?

Att döma av tre nya bilderböcker innehas de yvigaste rollerna för tillfället av färgstarka tjejer plockade från Lilla Mys släktträd.

Kattflickan Snurran är en alltid lika rolig anarkist, oemotståndlig i sin utlevande narcissism. I nya ”Snurran på dagis” hamnar hon i gräl med Saltis, dagiskillen som gärna pratar vitt och brett på samlingen, om brandbilar och sånt, och inte tvekar att lägga tassarna på nyaste, glänsande spaden. Det kan Snurran självklart inte acceptera. Man behöver inte vara genuspedagog för att dra på munnen när högljudda och halsstarriga Snurran – i skarp kontrast mot det traditionella och menlösa tjejgänget Sussi, Pussi och Tussi – utkämpar en dödsföraktande holmgång i sandlådan.

Stor humor uppstår framför allt genom Eva Bergströms underfundiga texter, som alltid förmedlar händelseförloppet utifrån Snurrans partiska perspektiv: ”Saltis kan ta den gamla, bruna spaden för den är lika bra. Det säger alltid fröknarna.”

Även systrarna Adbåges nya bilder­böcker tecknar kantiga tjejporträtt – här mot en gemensam fond av designad medelklass­interiör. Emma Adbåges nya bok handlar om hur knatten Leni trilskas med sin föräldralediga pappa genom att regrediera till samma spädbarnsstadium som sin krypande lillebror. Den något tama berättelsen fascinerar mindre än den detaljrika inredningsskildringen. När bostadsbubblan någon gång i framtiden spruckit borde man kunna använda systrarna Adbåges böcker som talande tidsdokument från drömhemssamhällets rutgolv, stringhyllor, ellipsbord och jacuzzi­dass.

Att Lisen Adbåge låtit bifiguren Stor-Emma ge namn åt sin nya bok är lätt att begripa. Det märks att hon roat sig furstligt med att fånga minspel och gestik hos denna truliga retsticka. Stor-Emma är tjejen som Lill-Emma måste leka med när hon tvingas följa med sina föräldrar på fest. Stor-Emma skrävlar, härmas, ritar på väggen, låser in Lill-Emma på rummet och lurar i henne att det när som helst kan börja brinna. En oförglömligt nedrig karaktär. Lisen Adbåge osäkrar medelklassrealismen med ett groteskt stråk som ger berättelsen en oförutsägbar prägel.

Att tjejer skulle ta lika självklar plats i verklig­heten som i bilderboken är föga troligt, men Lilla My lär i vilket fall le i sin himmel åt dagens alla retfulla motvallstjejer.

Snälla flickor får inte vara med i bilderböcker.

Kommentarer (20)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.