Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
Bokrecensioner

Ko Un: "Stundens blomma"

Bokmärk artikel

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Litteraturrecension

Översättare: Inja Han och Tommy Olofsson

Utgiven av: Atlantis

Utländsk titel: (Sun'gan ui kkot)

Skribent: Ko Un

Titel: "Stundens blomma"

Belägrad av längtan. Ko Uns lyriska famn är stor och varm..

Belägrad av längtan. Ko Uns lyriska famn är stor och varm..

För ett år sedan kom en stor volym av den koreanske poeten Ko Un ut på svenska: "Tiotusen fotspår och andra dikter". Den var mäktig och högljudd. Fysisk. Överfull av människor och livsöden.

Årets volym har en annan prägel. Sentenser och livsvisdomar blandas med lyriska ögonblicksbilder: "Stundens blomma". Ko Un har själv illustrerat boken kongenialt med kraftfulla penseldrag.

Det är spännande att komma så nära koreanskt liv som man gör hos Ko Un. Han föddes 1933 som bondson i sydvästkoreanska Kunsan under den japanska ockupationen. Han har varit krigsfånge och munk, vandrat bland människor, och djur. Ko Un är osannolikt produktiv, har givit ut 120.000 sidor text, och i sitt stora projekt, "Maninbo", vill han skildra 4.000 koreaners liv. Men inte bara människor, utan också djur; allt som lever.

Ko Un rör sig således på alla tänkbara nivåer: "Berövad sin ena vinge kryper flugan konstigt bort./Det är slut på den här dagen."

Det högre tillsammans med det lägre livet ställer frågor, bland annat om konst. Exempelvis: Varför sjunger inte daggmasken? Flugan och daggmasken hör till det lägre. "Daggmask!/Varför lever du så länge/sträcker ut och krymper ihop dig/utan att sjunga en enda gång."

Graden av medvetande kommer sakta: "Där barnen leder vid bergets fot/porlar en liten bäck/som ännu inte vet/att den ska bli en del av havet." Varken barnen eller bäcken ser sitt sammanhang, det som berget överblickar.

Tiden som buddistisk munk lämnade Ko Un tvivlande och besviken, bland annat på formalismen och hierarkierna. Det som ser ut att vara andligt högt kan vara motsatsen. I dikten klipper han till: "Så oxskallar finns inte?/Men hästskallar finns?/De där grundarna av buddhistiska sekter/kläckte aldrig ur sig annat än meningslösheter."

Han har fått lära sig andra saker: "Av vinden/har jag fått lära mig/att mitt nirvana är ett nirvana som vandrar."

Annons:

Han håller sin inte för god för vitsande: "Affärsmagnatens brakvilla/väcker tiggarnas förtvivlan/men tjuvarnas förhoppningar."

Ko Uns diktande är motsatsen till sparsmakat. Det är omfattande och generöst. Hellre mer än mindre. Som läsare känner man sig innesluten i en stor famn av mänsklighet.

Längtan är vår arvedel, vet svenska lyrikläsare. Men när det gäller Korea där människor slitits från varandra i delningen av landet har längtan blivit den stora, allt överskuggande kraften.

På den koreanska halvön ligger mera längtan begravd än kol
Nära och kära skingrades för 50-55 år sedan
Mellan dem en järnridå, en demilitariserad zon
Söder om den
Och norr om den
Är längtan ett heltidsjobb

Korea - från tre håll belägrat av längtan!

Ko Uns dikt är också belägrad av längtan. Den genomsyrar allt.

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.