Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

Michael Kranish och Marc Fisher: Trump revealed: An American journey of ambition, ego, money, and power

Bokmärk artikel
Trumps ideologi – positivt tänkande parat med paranoia.

Foto: Yin Bogu IBL Trumps ideologi – positivt tänkande parat med paranoia.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

BIOGRAFI

Michael Kranish och Marc Fisher
”Trump revealed: An American journey of ambition, ego, money, and power”
Scribner

I en pinfärsk biografi granskar Washington Posts journalister Donald Trump. Helhetsbilden är förödande, bilden av en politisk psykopat. Hynek Pallas läser en bok om mannen som lämnar ruiner efter sig.

I en pinfärsk biografi granskar Washington Posts journalister Donald Trump. Helhetsbilden är förödande, bilden av en politisk psykopat. Hynek Pallas läser en bok om mannen som lämnar ruiner efter sig.

Berättelser om berömda män borde komma med en offerkalkylator. Hur många har hamnat på fattighuset eller försvunnit i skyttegraven när just den här personen har byggt imperium? I den pinfärska Donald Trump-biografin ”Trump revealed: An American journey of ambition, ego, money, and power” fastnar jag länge i det stycke som får mig att tänka tanken:

1989 får neonskyltskreatören Mark Cutler i uppdrag att skapa skyltarna till Trumps Atlantic City-casino. På möten förförs han av byggherrens driv.

Vad Cutler inte vet är att Trump bygger sitt tredje kasino mot experternas varningar. När han inte får betalt visar det sig att ”miljardären” har enorma skulder.

Cutlers familjeföretag går i konkurs. Donald Trump räddas av banken.

Episoden är talande. Gång på annan, från debuten i pappa Freds byggföretag i början på 1970-talet till resterna av ett lyxhotell i Azerbajdzjan 2014, lämnar Trump ruiner när han vill ha mer. Efter 400 sidor med den republikanske presidentkandidaten dröjer sig alla misslyckanden kvar.

Ändå är inte ”Trump revealed” ett beställningsmord. När Trump i mars framstod som trolig kandidat satte dagstidningen Washington Post 20 rutinerade journalister på att skildra hans liv. Från den tyske farfadern i guldruschens Klondyke och hans mammas uppväxt i Yttre Hebriderna till partikonventet i juli är det som att läsa ett långt New Yorker-reportage. Detaljrikedomen är löjlig men tjänar till att förklara sammanhangen: barndomsvillan i Queens, militärakademin, en rik pappa med näsa för affärer och högt ställda krav.

Helhetsbilden (som även bygger på intervjuer med Trump) ger ett värre intryck än de skärvor jag kände till. Nu ser man systematiken, vilket stundtals gör mig illamående.

Hur kan den här personen vara presidentkandidat!?

Annons:

”Trump revealed” visar att frågan är för sent ställd. Hur har Trump fått komma undan med att låta skattebetalare och banker ta smällen, ge för stora politiska ”kampanjbidrag”, använda maffiakontakter och bruka illegal arbetskraft som får betalt i vodka? Det här är en man som vid 43 års ålder tvättar pappas pengar via kasinobord för att klara skulderna.

En del av svaret finner man efter den första stämningen mot Donald och Fred Trump 1973, för rassegregation i deras Brooklynlägenheter. Han heter Roy Cohn och är en ökänd jurist som kommer att stanna vid Trumps sida till sin död. Cohn säger att den aggressiva motattacken är viktig. När överenskommelsen väl kommer har den kostat motparten mer än det smakar.

Trump följer rådet. Han har stämt 1.900 personer och företag. Biografier har tvättats och journalister hotats. Listan skulle vara längre om väggen av köpt tystnadsplikt inte var så tjock.

 

Den amerikanska drömmen är borta. Spillrorna hotas av mexikaner och muslimer. Men om ni röstar på mig så är drömmen möjlig igen! Mannen på gatan i Berlin 1932 hade känt igen sig.

 

Han är besatt av att skryta om kvinnor – ringer skvallerjournalister och ber dem betygsätta erövringar – och om den överdrivna förmögenheten. Att påstå att Trump är en produkt av självhjälpskulturen är inget löst antagande: När han och Ivana gifter sig 1977 är vigselförrättaren Norman Vincent Peale – författare till självhjälpsboken ”The power of positive thinking”. Vid sidan av pappan är Peale den enda person som Trump har betraktat som sin mentor.

Den kändisbesatta mediekulturen gillar män av hans snitt. Nationell berömmelse kommer efter att Trump 1985 använt sig av en mindre amerikansk fotbollsliga som hävstång för att få köpa ett NFL-lag. Resultatet blir att ligan går i konkurs.

Tidningarna hyllar ”underdogen som utmanade NFL”.

Dokusåpan ”The apprentice” från år 2000, där deltagare tävlar om anställning hos Trump och där han under 14 års tid kunde öva in sitt trubbiga sätt att tala – så populärt på valmötena – leder till dagens position. Framgången gav möjlighet att sälja Trumpnamnet som varumärke på allt från vitaminkurer till hotellkedjor med minimal risk.

Han blev beundrad som en doer med en egen signaturreplik: ”You’re fired!”

Där har ni Trumps ideologi – positivt tänkande parat med paranoia. Frasen ”Make America great again” (som Trump stal av Ronald Reagan och tog patent på) är en syntes av detta: Den amerikanska drömmen är borta. Spillrorna hotas av mexikaner och muslimer. Men om ni röstar på mig så är drömmen möjlig igen!

Mannen på gatan i Berlin 1932 hade känt igen sig.

Ger då ”Trump revealed” svar på hur en snarstucken rasistisk lögnare kan bli 2016 års republikanska presidentkandidat? Nej, den samhällsanalysen hamnar utanför bokens ramar. Men man anar varför Trump valde tillfället att satsa: han vet att delar av USA inte kan med en svart man i Vita huset, heller inte en kvinna.

Trump är en del av bakslaget i dagens västvärld, den där hbtq-rättigheter, kvinnor och minoriteter får gehör. Hans väljare anser sig övergivna och tycker att det politiskt inkorrekta befriar. Som en av dem säger om valmötena: ”Jag träffar andra som är som jag – och gillar att höra saker som annars får mig att kallas för -fob.”

”Trump revealed” är ett ekolod i de mörkare delarna av amerikansk kapitalism. Men den är inte lika obligatorisk som reportagen som diagnostiserar trakterna där Trump är populär (som koldistrikten i Virginia, se DN 21/8). För när han försvinner finns väljarnas bevekelsegrund kvar. Och det gäller inte bara USA. I Sverige slaktas lokaljournalistik och politiker saluför rasism med falsk nostalgi. I demokratiunderskottets Centraleuropa är landsortspressen redan borta och koldistrikten döda.

Vi kan bara hoppas att offerkalkylen blir lägre och samhällen mer demokratiska om 20 journalister bevakar dessa saker – i stället för att de häpet tvingas snabbskriva nästa populistiska demagogs biografi.

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.