Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

Djupt tråkiga romaner kan vara en bot mot sömnbrist

Bokmärk artikel
Thomas Mann.

Foto: AOP Thomas Mann.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Fråga bibliotekarien

Mejla dina frågor till litteratur@dn.se

Bibliotekarien rekommenderar

Tröttnat på tångtuggande medelklasshipsters från Hornstull? Variera med en kontinental motsvarighet. I Dörte Hansens succédebut ”Körsbärslandet” hasar ett lämmeltåg av närodlare från Hamburg mot den oborstade landsbygden där bönderna möter dem med vänlighet och respekt (skojar, de dränker dem i frätande insektsgift). Miljöpartistkomiken är visserligen det tröttaste spåret i den här annars löjligt lättälskade feelgood för dig som inte gillar feelgoodberättelsen om två kvinnor som omfamnar vresigheten i ett fallfärdigt hus.

Bibliotekarien hyssjar

Apropå Thomas Mann: enligt en uppbragt artikel i The New Yorker är mastodontförfattarens exilhem, villan på San Remo Drive i Los Angeles, till salu – som rivningsobjekt. Att Mann framfött figurer som Settembrini (se läsarfråga) förlåter naturligtvis inte att hans anrika kulturboning utsätts för detta hädiska övergrepp, komplett med mäklarfloskler som ”skapa ditt drömhem!” dessutom. Rivningshotet har nu orsakat ramaskri i Tyskland och fortsättning lär följa.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Hur högtidlighöll ni årsdagen av Plutos degradering i onsdags? Personligen anser jag att den förnedrande degraderingen till dvärgplanet bör uppvägas genom ett nytt och mäktigt namn. Helst ”Yuggoth” som Pluto kallas i H P Lovecrafts trettiotalsnovell ”The whisperer in darkness”, en blodisande science fiction-klassiker som förvandlar den mjäkigt stjärnstrålande augustihimlen till en ond och hotfull plats. De stolta invånarna på Yuggoth – enorma kräftdjur som rövar bort människohjärnor – hade garanterat inte låtit sig förnedras av simpla astronomer.

Fråga bibliotekarien. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Fråga bibliotekarien. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Är tråkiga böcker djupt underskattade?

Nyligen hamnade jag i fint samtal med en beläst herre. Vi diskuterade klassiker och jag nämnde att jag till min besvikelse upplevt Thomas Manns ”Bergtagen” som tråkig. Han tillrättavisade mig omedelbart: ”Glöm inte att tråkiga böcker är djupt underskattade!” Tyvärr hann jag aldrig be om en förklaring men veckor efteråt grunnar jag fortfarande på det. Har jag missat en väsentlig poäng med litteraturen och i förlängningen livet?

Förvirrad

Svar: Bästa förvirrad! Gratulerar till ditt fina litteratursamtal som resulterade i en rejäl tillrättavisning. Scenariot påminner rätt mycket om just ”Bergtagen” och extremt mycket om dess outhärdliga bifigur: ja, jag tänker givetvis på Lodovico Settembrini, den progressiva humanisten som ägnar nio hundra tusen sidor åt att stalka den allt skröpligare stackars huvudpersonen Hans Castorp med pedagogiska uppläxningar alternativt malande evighetsföreläsningar om civilisation och moral. Det slår aldrig fel: just när man slagit sig till ro för att avnjuta bergsluften, skönprosan, de blodiga hostattackerna eller vad det nu är trippar Settembrini in som nån jävla Boccaccioreciterande Anton Abele med spatserkäpp – alltid med ett ”spefullt leende” i mungipan och mustaschen vippande runt en trögflytande utläggning om mänsklighetens framåtskridande. Settembrini är tveklöst Manns mest djävulska skapelse (och denne har ändå skrivit en bok om Faustmyten). Efter fem timmars ihållande tjat börjar man ana att det äntligen, äntligen är över. Det är då Settembrini säger ”till yttermera visso...” och börjar om.

Demokraten Settembrini hade förvandlat oss alla till hängivna fascister om det inte vore för hans tråkighet som i stället försätter oss i sömn. För den som har svårt att sova är den tråkiga romanens kvalitet obestridlig. Den brittiske författaren Anthony Powell har till exempel berättat att ”dull novels” hjälpte honom att sova under Blitzens bombanfall (vilket är ironiskt med tanke på alla män som numera söver sina fruar med anekdoter om Blitzen) och på boksajten Bookriot erkände bibliotekarien Kelly Jensen nyligen att hon gett desperata läsare sömnmedicin i form av mastiga filosofiböcker.

Men är sömnbrist verkligen fallet här? Magkänslan säger att din belästa herre anser att tråkigheten har en annan och djupare mening. Han är inte ensam. I juni genomförde universitetet i Warszawa sin årliga tråkighetskonferens International interdiciplinary boredom conference med intressanta seminarier som ”Boredom in culture” och ”Military boredom”. Jag hade gärna rest dit för att ösa hat över Ludovico Settembrini eller Tolkiens Tom Bombadill (vars träighet överträffar allt – inklusive trädet Lavskägges) men saknade inbjudan vilket var tråkigt, minst sagt. Tristessens existentiella innebörd har genom åren fascinerat en drös tänkare, däribland Martin Heidegger som hyllade ledan trots att han beskrev den som ett klaustrofobiskt tillstånd av likgiltighet och total meningsbrist. För det är först när vi står uttråkade inför tomhetens avgrund, hävdade Heidegger, som vi vaknar upp och når verklig filosofisk insikt.

Om Heidegger har rätt borde vi omedelbart uppvärdera tristessen. Det kan visserligen bli svårt att övertyga omgivningen om att tråkigt är det nya kul. ”Du är den gråaste kvinna jag mött” känns, exempelvis, inte omedelbart som en vinnande raggningsreplik. En hyllningsrecension av typen ”Lars Noréns nya dagböcker är om möjligt ännu tråkigare än de förra!” riskerar att framstå som en brutal sågning. I sängen: ”Var det skönt för dig också, älskling?” ”Ja, jag sov som en stock.” Och när Netflix lanserar serien ”Testbild” i nio hundra identiska avsnitt och Amy Schumers kommande Hovet-gig ersätts av ett kommunalråd – rubriken ”Utvecklingsstrategi för vatten och avlopp i Hässleholm” – lär protesterna höras till schweiziska alperna. Vilket dessvärre inte hindrar Settembrini från att börja om.

Hur mycket får man låna på bibblan?

Annons:

Hej bibliotekarien!

Hur många böcker får man egentligen låna på bibblan? Samtidigt alltså.

Jonas, Bromma

Svar: Ibland ställer jag den här frågan till mina besökare som en liten undersökning av vad medborgaren förväntar sig av sitt välfärdssamhälle. ”Tio”, säger de flesta. ”Tjugo”, säger pensionärerna. ”Du menar hyra?” säger tonåringarna. Rätt svar är dock hela 50 böcker, åtminstone på Stockholms stadsbibliotek (det kan variera något i olika kommuner och andra regler gäller för e-böcker där maxantalet i Stockholm är 5 per vecka. Detta eftersom biblioteken, som måste betala hela 20 kronor för varje digitalt utlån, annars skulle bli fattigare än en uppburen poet). Men alltså: 50 böcker! Att så få utnyttjar generositeten förvånar mig. Ja, det är stressigt att klämma två hyllplan på en månad och ja, du kommer att se ut som en astmatisk hälare när du flåsar hem med din sprängfulla boksäck, men ändå, låna mer! Om några veckor när det är snö på gatorna och Trump är president i USA kommer du ändå bara att vilja ägna dig åt verklighetsflykt. Dessutom gör du biblioteken en tjänst, det är numera utlåningssiffror som reglerar våra anfrätta budgetar.

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.