Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt

Jan Eklund: Flyktingen som skrev totalhistoria

Bokmärk artikel
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0

Det ska till en tysk eller en amerikan för att riktigt få fatt i Paris. Vilken underbar och trösterik tanke att utlänningens blick kan överträffa den inföddes. Inte minst uppmuntrande i vår tid – så präglad av migration, exil och flyktingströmmar.

Det ska till en tysk eller en amerikan för att riktigt få fatt i Paris. Vilken underbar och trösterik tanke att utlänningens blick kan överträffa den inföddes. Inte minst uppmuntrande i vår tid – så präglad av migration, exil och flyktingströmmar.

Om Ernest Hemingway skrev den mest minnesvärda boken om det glada 1900-talets Paris (”En fest för livet”) måste Walter Benjamins ”Passagearbetet” vara det verk som tydligast präglat bilden av 1800-talets huvudstad. Båda var de tidiga modernister och älskade Paris; annars hade Hemingway och Benjamin verkligen inte mycket gemensamt.

Historiska omständigheter och personliga motgångar har gjort Walter Benjamins verk och öde legendariska. Han var borgarsonen, juden och akademikern från Berlin som tvingades fly sitt hemland när nazisterna började marschera på gatorna. En med tidens mått rätt misslyckad forskare och frilanskritiker som inte längre hade många tyska tidningar att skriva i när censuren grep in på hemmaplan.

Därför ägnade han de sista tio femton åren av sitt liv i exilen åt att översätta Marcel Proust och bedriva forskning om den framväxande moderniteten i 1800-talets Paris – inte minst hur den kom till uttryck hos diktare som Baudelaire, Balzac och Zola. Eller i arkitekturen, modet, reklamen och folkvimlet.

Den klassiskt skolade Benjamin tog djupa intryck av marxistisk teori. Historiskt förankrad materialism skulle lysa upp världen och tingen. Walter Benjamin skrev totalhistoria i essäistisk collageform. Det var djärvt och nytt.

När Nazityskand anföll Frankrike tvingades Benjamin fly i sista stund men hade föga hopp om att kunna ta sig levande ur Europa. I stället tog han sitt liv i den spanska kuststaden Portbou i september 1940. Han blev 48 år gammal, känd som en skarp kritiker i mindre kretsar, men knappt publicerad i bokform under sin livstid. Diverse manus låg spridda hos vänner.

På Nationalbiblioteket i Paris hade han deponerat det ofullbordade ”Passagearbetet”. Så sent som 1982 gavs det ut på tyska och åtta år senare kom den svenska översättningen av Ulf Peter Hallberg på Brutus Östlings förlag Symposion.

Atlantis ger nu ut det på nytt i två vackra volymer med spännande kommentarer av översättaren. ”Paris, 1800-talets huvudstad” har denna gång fått bli verkets undertitel. Hallberg har dessutom försett böckerna med gamla vykort och bildtexter som förhöjer läsupplevelsen ännu ett snäpp.

Årets största kulturhistoriska boknyhet är redan här.

Läs mer:

Paris passager var gatans chica salong

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gisslan-puff
Foto:AFP

 IS tar på sig dådet. Dödade polischefen – höll sedan familjen fången.

DN granskar

Tipsa oss på DN

 Lämna ditt tips anonymt DN:s reportrar granskar jäv och korruption.