Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Bok

”Årets mest omdiskuterade bok” är här

Foto: Eva Tedesjö

Dödsdanser, giftiga repliker och en grälsjuk lyrisk dialog – men också lyckorus. Ebba Witt-Brattströms debutroman ”Århundradets kärlekskrig” har fått stor uppmärksamhet redan innan den släppts i handeln. DN har samlat några av bokens recensioner.

Per Svensson skriver i DN att ”Århundradets kärlekskrig” är som en hatisk pardans – ett slags de brända ordens tragedi – och anklagelsernas och motanklagelsernas foxtrot:

”Problemet med pardans är att den oftast är intressantare för de dansande än för omgivningen. Det finns ingen dramatisk kurva i den här pjäsen, ingen peripeti, inte heller någon karaktärsutveckling. Allt är hela tiden som det är, det vill säga ett inferno i forte fortissimo. Det finns ett par korta sotto voce-partier, men de uppfattar man knappt eftersom det slagit lock för ens öron.”

Ulrika Stahre på Aftonbladet menar att boken är som en kärlekens dödsdans, då texten är full av smärta och går att läsa som ett långt gräl, med korta pauser av försoning:

”Alla som upplevt ett kärleksförhållandes slut kan troligen känna igen sig, om än inte i detalj. Även om trettio år, som det talas om i texten, är en lång tid så har de flesta säkert snuddat vid det: mysteriet, när dansen blir en dödsdans. För det finns ingen nåd. När allt har brustit och gränserna är söndertrampade. Ett ältande av oförätter och sådant som skulle varit annorlunda.”

Expressens Amanda Svensson ser en feministisk ikon göra sig till språkrör för hela den kvinnliga erfarenheten av våld, förtryck och förtvivlan, men skriver samtidigt att ”Århundradets kärlekskrig” är en av de sorgligaste och mest deprimerande kärleksskildringar hon läst:

”Ebba Witt-Brattström romandebuterar med en grälsjuk lyrisk dialog om ett äktenskap i upplösning. Hennes dead pan-humor och satiriska blick på sitt eget mediebevakade äktenskapshaveri gör 'Århundradets kärlekskrig' till en underhållande partsinlaga, full av citatvänliga one-liners.”

”Språket är tidvis lysande och formuleringarna roliga, å andra sidan blir det ibland slentrianmässigt och ältande. Men Ebba Witt-Brattströms romandebut gör vad den ska: får en att reflektera över hat, kärlek och liv”, skriver Jenny Maria Nilsson i Svenska dagbladet.

Hanna Jedvik på Göteborgs-posten skriver att ”Århundradets kärlekskrig” för kvinnans kamp ett steg framåt i världshistorien och att Ebba Witt-Brattström vet vad hon gör när hon, influerad av Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga”, skriver in sig i en litterär tradition med sin roman om en relations maktkamp och fall, samt om förtrycket som tar sig ända in i sängkammaren:

”'Århundradets kärlekskrig” är en dödsdans om ett äktenskaps sista ryckningar. Den kärlek som en gång band makarna samman har för längesedan bytts ut i förakt och hårda ord. Här finns inget utrymme för försoning och misshandeln är ett faktum.”

”Det är som att lyssna på två plågade djur som skriker” konstaterar Sydsvenskans Rakel Chukri. Samtidigt menar Chukri att Ebba Witt-Brattströms skildring av ett äktenskap i förfall har stor igenkänningsfaktor och kommer att bli årets mest omdiskuterade bok, samtidigt som den är skriven för evigheten.

”'Århundradets kärlekskrig' har potential att bli läst och uppskattad även om, säg, femtio år – vilket inte kan sägas om all bekännelselitteratur”.

Philip Teir på Hufvudstadsbladet återger debutromanen som en rasande dialog full av giftiga repliker och där läsaren kastas rakt in i konfliktlinjen och blir ställföreträdande medlare:

”Det ska sägas direkt: det här är ingen särskilt munter läsning. Två högintelligenta människor i varsin ringhörna, två personer som känner varandra så väl – och som älskat varandra så mycket – att de kan träffa där det gör som mest ont.”

Nina Asarnoj på P1 Kultur följer med intresse hur två ordbegåvade parter argumenterar kring exakt vad som har fått kärleken att upphöra och som om den med bäst argument vinner:

”Den här boken handlar om en lång relation som havererar. Med buller och bång, örfilar och knuffar, anklagelser och stor ordrikedom.”

Aase Berg på Ystads Allehanda menar att hon blir lycklig av boken som innehåller en tydlig uppmaning till alla kvinnor:

”Jag blir så oändligt lycklig när jag läser 'Århundradets kärlekskrig', eftersom det som gestaltas är komplext: det successiva möjliggörandet av en svart gränslöshet. Det är dags för kvinnor att ta sig ut ur de destruktiva relationernas slutna rum. Så följ Witt-Brattströms exempel: Håll aldrig käften och var söt. Dölj inte blåmärken, varken bildliga eller bokstavliga. Låt dem tala.”