Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Bok

”Astrid Lindgren lärde mig hur man skriver en bok”

01:01. Barbro Lindgren tilldelades Alma-priset för 2014.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne går i år till en författare som Astrid Lindgren själv lärde att skriva – i ett handfast formulerat refuseringsbrev. ”Hon gav mig alla goda råd jag behövde”, säger Barbro Lindgren.

Nyheten om att Barbro Lindgren är årets Almapristagare nådde henne själv en timme före det officiella tillkännagivandet klockan 13 på tisdagen. Det första hon gjorde var att åka och handla, så att hon skulle kunna vara hemma hela eftermiddagen.

När DN når henne på mobiltelefonen sitter hon i köket på sin öländska gård och tar redan emot besök från gratulerande grannar och vänner. Den fasta telefonen ringer i bakgrunden och hunden Mimmi skäller exalterat.

Grattis! Hur känns det?

– Jomen det är roligt tycker jag. Det känns bra på många sätt. Dels för att det är Astrids pris, jag tyckte om Astrid, och dels för att priset kanske gör att mina mindre kända böcker kommer fram lite mer. Det är också roligt att få mycket pengar, så att man kan bli allmänt generösare, säger hon och skrattar.

Ja, vad ska du göra med pengarna?

– Jag ska försöka dela med mig så mycket som möjligt och sedan försöka betala min gård, det vore skönt att ha det gjort.

Hur firar du priset?

– Vi skålar lite och tar det lugnt, jag och grannar och vänner som hörde det i radion. Vi skålar i vitt vin eftersom de ska åka hem sedan och inte törs ta något starkare, säger hon.

Astrid Lindgren Memorial Award går till personer och organisationer som verkar i Astrid Lindgrens anda och delades ut första gången 2002. I år är det inte bara första året då priset går till en svensk författare, utan också en författare som bokstavligen talat har följt Astrid Lindgrens detaljerade instruktioner.

När Barbro Lindgren skickade in sitt debutmanus ”Mattias sommar” till förlaget 1964 fick hon ett långt brevsvar just från Astrid Lindgren, som även var verksam som förlagsredaktör. Brevet var kritiskt men uppmuntrande: ”När det gäller Er har man en känsla av att Ni verkligen skulle kunna ta ett krafttag och arbeta om boken till något med det rätta stinget i.”

– Astrid Lindgren gav mig alla goda råd jag behövde. Hennes brev innehöll allt som man bör veta om man ska kunna skriva en bok. Bygg upp en liten historia i varje kapitel. Ha inte så många huvudpersoner utan låt oss lära känna några få. Och så uppmanade hon mig att ta bort den hjärtligt ointressante Klas-Herman. Så då gjorde jag det. Astrid Lindgren lärde mig hur man skriver en bok, säger Barbro Lindgren.

Däremot läste hon inte Astrid Lindgren under barndomen.

–  Jag hörde talas så mycket om Pippi Långstrump när jag var barn. Alla mina kamrater pratade om boken när den hade kommit ut. Så då tänkte jag att nej, den ska jag inte läsa. Det dröjde ända tills jag blivit stor. Och då tänkte jag att det här var ju humoristiskt! Det hade jag aldrig kunnat tro. Så till slut så, säger hon.

Sedan Astrid Lindgrens intensivkurs i kreativt skrivande har det blivit ytterligare ett hundratal titlar. Loranga, Den vilda bebin, Max och Benny är några av hennes säregna och populära karaktärer som återkommit genom författarskapet. Men i dag hoppas hon att priset kan ge en skjuts även åt hennes mindre kända vuxenböcker.

– Det skulle jag tycka var roligt. De brukar inte uppmärksammas och det tycker jag är lite synd. Till exempel de senaste här från Öland. En heter ”Även en ihålig nöt vill bli knäckt” och en annan ”Ett nollsummespel”. Mina vuxenböcker är otroligt enkla de också. Jag skriver alltid enkelt faktiskt, jag kan inte komma på några fina ord, säger hon med en underfundig ton som hämtad ur några av hennes berättelser.

Flera av Barbro Lindgrens senare böcker har inspirerats av hennes öländska gård i Glömminge – trädgården, grannarna och djuren – bland annat ”Här är den lilla gården” (2013) och ”Dagbok från hönshuset” (2010).

– Gården betyder mycket för mig, det är som en liten egen värld där man känner sig fri. Jag sitter och tittar ut genom fönstret just nu och ser gärden långt bort. Och det är skönt, säger hon.

Hur tror du att priset kommer att påverka ditt framtida skrivande?

– Jag skriver vidare precis som jag brukar och utgår från och knycker ur verkligheten hela tiden. Det blir ingen skillnad. Jag tar det lugnt, fortsätter att skriva och rensa i trädgården.

Vilka av dina böcker tror du kommer att stå sig bäst?

– Jag tror säkert att de självbiografiska böckerna, ”Sparvel” och ”Jättehemligt”, kommer att stå sig. ”Loranga” verkar också leva vidare.

Vad får vi läsa av dig härnäst?

– I höst någon gång om jag hinner – ojoj, nu pratar de här i telefonsvararen – kommer en bok som jag har tänkt ska heta ”Varför inte prata så som ett barn?”, för det tycker jag egentligen att alla borde göra. Alla bör vara som barn, det är det bästa.

Hur intresserar man barn för att läsa böcker?

– Det bästa är väl att man läser för barnen när de är små så att de får smak för det. Det behövs egentligen inga bilder eller så, bara att man sitter med dem.

Vilken Barbro Lindgrenbok kan du rekommendera för högläsning?

– Man kan välja ”Sagan om den lilla farbrorn” om man vill. Eller Vilda bebin-böckerna. Och Benny-böckerna är bra.

Men ”Titta Max grav!”, där du tar livet av lilla Max, kanske man får vänta lite med?

– Ja, fast de brukar förstå den väl även om de är små. Jag tror att vuxna tycker att det är värre med ”Titta Max grav!”.