"Snäll, ja, men det är kossorna på ängen också."

Socialt kompetent, rak, expansiv, självsäker, effektiv... mycket bör man vara, bara inte snäll. En god egenskap har kommit i vanrykte, varför?

Stefan Einhorn, författare, professor och överläkare inom cancervården, reder i "Konsten att vara snäll" ut begreppen och ställer dem på huvudet. Han högläser boken själv som talbok. Rösten är demonstrativt vänlig och enträgen, man borde bli irriterad på all denna godhet men den smyger sig i stället på en och blir en stillsam fartsänkare på E4 genom Sommar-Sverige.

Snäll är inte dum utan smart. Einhorn introducerar begreppet etisk intelligens. Socialdarwinismens tolkning av "Survival of the fittest" är ett missförstånd. Det är inte den starkaste som överlever utan den mest lämpade. Och det är, enligt Einhorn, den snällaste. Inte snäll som i eftergiven, falskt medkännande eller gnälligt självuppoffrande. Men snäll.

Bevis finns hos allt levande. Från skriktrastar till primater: man hjälps åt för artens fortbestånd. Buddha, Muhammed, Jesus och Dalai lama har alla samma gyllene regel: Allt vad I viljen...

Socialpsykologin bekräftar: ju snällare du är, desto snällare blir andra. Den som hittar mynt i telefonkiosken är mer benägen att hjälpa kvinnan som ramlat utanför än den som inte hittat. En generös handling mångfaldigas i långa kedjor. Datorspel visar att världen går att ändra på, om vi fattar vårt eget bästa.

Fast vi har förstås en bit att gå i en värld där de tio rikaste procenten av mänskligheten äger 140 gånger av vad de tio fattigaste har. Einhorn visar varför vi ska vara snälla av ren egennytta. Övertygar inte det finns högre makter att hänvisa till. I en citerad svensk undersökning trodde 60 procent att vi förr eller senare får stå till svars för våra gärningar.

- Då blir det inte roligt för dem som inte varit snälla, konstaterar Stefan Einhorn. Och låter lite småelak, faktiskt.