8 x svenska alma-nomineringar
Lennart Hellsing (här illustrerad av Poul Ströyer): ”ABC”. Rabén & Sjögren. Om Hellsing vore ung i dag så vore han hiphoppare, han skriver musikaliskt och är vid 93 års ålder språkligt rappare än de flesta. Aldrig är språket spralligare än i hans dansanta assonanser, som de flesta barn i rim- och ramsåldern brukar älska. Många av hans verser är tonsatta och filmade, ty Lennart Hellsing skapar allkonstverk för alla åldrar. Givetvis har han alltid valt briljanta illustratörer.
Ilon Wikland (som här illustrerar Astrid Lindgrens berättelse): ”Mio, min Mio”. Rabén & Sjögren. Det är nästan ojuste att nominera Astrid Lindgren-illustratören Ilon Wikland, ty hennes tolkningar sitter i ryggmärgen på alla barn, underfundigt lättillgängliga och med osviklig kvalitet. ”Mio, min Mio” (1954) följdes av bland andra Nils Karlsson Pyssling, Karlsson på taket, Bröderna Lejonhjärta och Ronja. Ilon Wikland har också gjort egna bilderböcker och även illustrerat andra författares böcker.
Barbro Lindgren och Eva Eriksson: ”Mamman och den vilda bebin”. Rabén & Sjögren. Ytterligare två av Sveriges allra bästa i en rimmad klassiker från 1980. De har arbetat tillsammans flera gånger och var för sig hur många gånger som helst. Barbro Lindgren är nog mest känd för sin ”Loranga, Masarin och Dartanjang” från 1969 medan Eva Eriksson är lite av en doldis: få känner till hennes namn, men alla känner igen hennes illustrationer i till exempel Ulf Nilssons böcker om Lilla syster Kanin.
Gunna Grähs: ”Syrma och Tocke Broms”. Alfabeta. Gunna Grähs är en av Sveriges mest egensinniga och begåvade bilderbokskonstnärer, med en omisskännlig tecknarstil. Hennes bilder är kantiga och runda samtidigt, och bubblande av energi, humor och ilska. Hon har illustrerat en mängd böcker för både barn och vuxna, men på senare år är hennes Hejhej-serie om samtida förortsliv (”Syrma och Tocke Broms”, ”Mehmet och lilla Luna”, ”Dino och lilla Kurren”) unik.
Eva Lindström: ”Min kusin Lage”. Alfabeta. Eva Lindström har blivit förebild för en hel drös unga bilderbokskonstnärer. Man känner igen hennes tvådimensionella tecknarstil direkt, det är något med färgkombinationerna, blickarna och de spretiga figurerna. Mycket humor i vrårna, som i denna udda historia om ugglan Lage som flyttar till stan för att bli tevestjärna men i stället hamnar i dåligt sällskap. Missa inte heller ”I skogen” från 2008.
Jan Lööf (här med text av Carl Johan De Geer): ”Örnis bilar”. Bonnier Carlsen. Det finns ett Jan Lööfskt universum med maskiner, bulliga former och mycket underskruvad humor. I hans böcker råder inget centralperspektiv, minsta detalj har sitt eget värde och skulle kunna stå för sig själv. Han har verkat så länge att några av hans böcker är klassiker. Vem har inte läst ”Sagan om det röda äpplet” (1974)? ”Örnis bilar” från 1994 är en typisk Jan Lööf: en önskedröm om massor av motorfordon.
Ulf Stark och Anna Höglund: ”Kan du vissla Johanna”. Lilla Piratförlaget. De är enormt bra, författaren Ulf Stark och bilderbokskonstnären Anna Höglund som var för sig gjort en rad hyllade böcker. Men tillsammans är de nog nästan ännu bättre! Klassikern ”Kan du vissla Johanna” om en pojke som skaffar sig en låtsasmorfar har blivit återkommande som teve på julafton, som bok är den ännu vackrare. Läs även deras rimmade bilderbok ”Jaguaren” (1987), en vacker kärlekshistoria.
Monica Zak: ”Alex Dogboy”. Opal. Berättelsen om gatupojken Alex i Honduras är fruktansvärt otäck, men Monica Zak lyckas berätta sakligt och medryckande om hur det är att bland annat försörja sig på en soptipp och att råka ut för människohandlare. Hon lyssnar sig fram över världen, lyssnar på barn och kvinnor och har skrivit en rad skönlitterära böcker. Läs även ”Pumans dotter” från 1986, om förföljelserna av indianer i Guatemala.