Det är ofta lite knepigt med ”börjor”. Tänk efter, hur många romaner har inte också starkt motiverade läsare lagt undan efter ett antal malande inledningssidor? Till och med en av förra årets stora läsupplevelser, ”Spill” av Sigrid Combüchen, krävde en viss initial nötning. Men att öppna en bok med en träig början är inget idealt förhållande för att kroka upp läsaren, särskilt inte om hon eller han är sisådär 10 år.

Annalena Hedman, författaren och bibliotekarien som placerat Västerbottens inland på kartan i slukarböckernas värld, får inte heller riktigt till den inledande snitsen. Serien om Matilda Albertina, Abbe kallad, har nu hunnit bli tre volymer: ”Min första världssensation”, ”Den skräckslagne stekelsamlaren” och nu senast ”Recept för en flygtur”, hör till kategorin gladläsning för mellanåldern. Alla har också medelst fantasifull humor försetts med riktiga medryckare till titlar, varför jag har extra svårt att förstå problemet med ”börjorna”.

Men när väl varje volym sedan går vidare till ”fortsättningen”, börjar texten att svänga. Inte minst då i den senaste ”Recept för en flygtur”, som bland annat ställer två musikgrupper i fokus. Båda har engagerats för att spela på medborgarhuset i lilla bortglömda Istermyrträsk. ”S.U.C.K.” är gruppen känd från Melodifestivalen. Rena mesmusiken om man frågar Abbe. Hon och hennes kompisar ser därför till att punkgruppen Up Yours får ta plats som förband. De inledningsvis så motarbetade punkarna, liksom deras av många häcklade affisch med en skär babianröv som blickfång, finner småningom nåd och Abbe med vänner ser en hägrande framtid som ”roddare” (uttalas ”råddare”, det vill säga allt-i-allon och ovärdeliga hjälpredor för musiker på konserter och turnéer).

Liksom i de tidigare berättelserna om nu 12-åriga Abbe med vänner, flätas där in en lätt pedagogisk sidoslinga. Den här gången löser man upp en tuff mobbningssituation. Det är absolut lovvärt men bokens begränsade omfång gör det omöjligt att riktigt trovärdigt gestalta ett ganska komplicerat förlopp.

Men, och det ska sägas, ”Recept för en flygtur” är en i huvudsak fartig läsning för hungriga slukare. Berättelsen är varm, personlig om än rapsodisk. Dessutom är boken fylld av den sorts nyfikenhet och glädje som är bra att ha samlat på sig när pubertetens våndor sätter in.