Google Earth avtäckte världen. En ny teknik bröt förtrollningen hos Moder jord genom att brutalt slita av henne de sista slöjorna.
Förr i världen var folk beredda att betala avsevärda summor för att få skymta hennes hemligheter. Skickliga konstnärer kunde tjäna sitt levebröd på att göra exakta avbildningar av häpnadsväckande vyer över städer och vida landskap. Minutiösa arbeten som i dag är en outtömlig källa till historisk kunskap.
Under 1800-talet började en och annan till och med gå upp i luftballong för att få överblick. Ingen vet om det var vad den svenske konstnären Carl Johan Billmark (1804–1870) gjorde eller om han bara utgick från kartor och närstudier, men i arkiven finns en fantastisk ”fogelvue” över Stockholm sett från en punkt några hundra meter ovanför Djurgården.
Den är oerhört detaljerad. Det går att zooma in enskilda fönster på husen i Gamla stan, träden i Kungsträdgården och till och med ett tåg på väg in mot Södra station. Jag tar fram en Googlebild från samma vinkel och konstaterar att Billmarks perspektiv är i det närmaste perfekt, men också att Stockholm trots 150 år av omvandlingar är sig förvånansvärt likt.
Den mest iögonenfallande skillnaden är livet på fjärdarna. På Billmarks bild trängs ett hundratal skutor på Strömmen, på Google ser man två jättelika Finlandsfärjor, resten är öde vatten.
Billmark är ingen känd Stockholmsskildrare, hans dokumenterande ambitioner kom snart att konkurreras ut av fotografiet. Han arbetade med den ganska nyetablerade litografiska tekniken men var också en oerhört driven tecknare och förmedlade en mer personlig känsla i sina bilder än många kolleger i genren.
Konstvetaren Bo Wingren lyfter förtjänstfullt fram honom i en ny bok som har mer att locka med än bara stockholmiana. Större delen av sitt liv var Billmark bosatt i Paris som han följde under boulevardbyggenas år, men han gjorde också resor och gav ut litografiska blad med europeiska landskap; ett slags exotiska turistbilder för hemmapubliken.
Sitt genombrott hos allmänheten fick han med en serie bilder med nationella motiv, landskap och svenska slott; ibland i den historiska tablåns form. Snyggt, men lite för ofta också stelt som gamla kostymdramer.
Stockholmsbilderna däremot har en kärleksfullt realistisk fräschör. I en underbar vinterlitografi från Norrbro ser man barnen stoja, hästskjutsarna dra fram och fönstren på Slottet lysa varmt. Och man önskar att man kunde gå in i den, svepa rocken om sig och försvinna med folkströmmen i dunklet bort mot Skeppsbron.