Bodil Malmsten har flyttat tillbaka till Sverige.

Foto: Lars Sundh Bodil Malmsten har flyttat tillbaka till Sverige.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Litteraturrecension

Skribent: Bodil Malmsten

Titel: ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag” www.finistère.se maj 2009–juni 2010

Utgiven av: Finistère/Modernista

Bodil Malmsten: ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag”

Bodil Malmstens bloggande övergår i avancerad essäistik, och det är i det vardagliga flamset som hennes elaka humor kommer till sin rätt. Aase Berg har läst den fjärde av författarens loggböcker.

Bodil Malmstens bloggande övergår i avancerad essäistik, och det är i det vardagliga flamset som hennes elaka humor kommer till sin rätt. Aase Berg har läst den fjärde av författarens loggböcker.

Det är alltid lika kul att se Bodil Malmsten i en tv-soffa, för hon är så vresigt kompromisslös i sin utstrålning.

Ändå kan man få för sig att hennes loggböcker från Frankrike är, hur ska man säga, charmigare än den offentliga personen. Det stämmer inte. Malmsten är en listig författare, och i texterna funkar ytans blanka lätthet som insug i en mörkare, närmast existentiell ilska.

Annons:

Malmsten balanserar också i sina texter otäckt nära gränsen för det kverulantiska och surkärringsmässiga. Hon riktar sin ilska mot detaljen – Posten ligger risigt till, och det franska telebolaget Orange – men man ska inte förväxla denna ilska med insändarutbrott eller gubbiga tirader om förpackningsindustrin. När Bodil Malmsten skjuter pilar mot avgränsade mål är det i förlängningen alltid en attack på helheten.

Dessutom är arga kvinnor både hotfulla och värdelösa på personlighetsmarknaden, betydligt mer värdelösa än surgubbar, om det inte går att omtolka ilskan till sex förstås. Bodil Malmsten har länge varit härförare för en hop av alldeles vanliga kvinnor/läsare över 40 – nånstans där slutar den arga kvinnan betraktas som sexig, det vill säga möjlig att desarmera – som har fått fett nog och vill lämna exempelvis karljäveln bakom sig och dra till kontinenten utan barlast.

Nu är Malmsten på väg tillbaka. I den nyutkomna, fjärde loggboken flyttar hon från staden hon inte trivs i, alltså staden efter det förlorade paradiset Finistère, tillbaka till Sverige.

En av egenheterna med Malm­stens på ytan okomplicerade bok är att det sällan framgår varför hon agerar som hon gör i de större sammanhangen. Precis som med ilskan finns djävulen i detaljerna. De små besluten är hårdbevakade och dokumenterade, men de stora livsvalen förbigås med tystnad, som om de vore självklara. Det finns förstås en anledning till flytten, och i hålrummet där förklaringen borde vara ligger bokens djupare komplexitet.

Den omarbetade bloggberättelsen är full av tomma hål. Det triviala laddas med ett existentiellt djup som inte skrivs ut, utom i sällsynta fall, som i det briljanta stycket om stormbyarna på den hisnande, skyhöga motorvägsbron, en bild av den sköra gräns Malmsten hela tiden balanserar på.

Bodil Malmsten skriver från toppen av ett isberg, toppen av biografins och essäistikens isberg, och av vredens och ensamhetens. Och från toppen av isberget ser vi, precis som från hennes franska fönster, ”den stora varelsen”, Atlanten av undertext: ”Mistlurarna tjuter, det stora djuret under vattenytan andas, den interkontinentala varelsen andas”.

Den återhållna vreden förankras i solitär oberörbarhet. Loggböckerna är märkligt relationstomma. Det beror, som Malmsten själv påpekar (aningen tjatigt, vilket hon vet om), på att hon skriver om det personliga men inte det privata.

Personer i periferin får alltså mer plats än de människor som förmodligen i verkligheten betyder något viktigt för henne. Grannen från förra boken är till exempel med, den pensionerade militären som ”skriver skrivelser” och är något slags rättshaveristiskt, eller, om man väljer att se det som juridiskt kompetent alter ego. Hans överskottsenergi når över landsgränser även när hon flyttat tillbaka till Sverige. Det säger något om Malmsten att han fortfarande, tillsammans med kvinnan som bor i bilen på parkeringen vid köpcentret i den franska staden, är den mest fascinerande karaktären i boken.

Bodil Malmsten har gott om låtsaskompisar. Hon påstår att hon har riktiga kompisar också, det är möjligt att det stämmer, men i loggböckerna är de inte särskilt närvarande. Det är ett fascinerande grepp.

Ett grepp som följer på detta är frånvaron av män, alltså riktiga män att ha relationer med, inte tv-stjärnor från ”amerikanska vardagsvåldsserier”.

Böckernas popularitet har förstås att göra med den kvinnliga frihetsdrömmen, radikalt avvikande från de manliga fantasierna om Jack Kerouac och safarihattar, nämligen: att få rå sig själv och slippa skötseln av man och barn.

Men friheten och oberoendet har en baksida – ensamheten. Ensamheten är en stark och våldsam underton i Malmstens skenbart oskuldsfulla böcker. In i minsta iakttagelse sipprar en ensamhet, som, observera det, lika ofta är positiv som negativ.

Som när hon leker med tejprullar, arrangerar dem i små grupper, fotograferar dem och hittar på en hel historia om deras inbördes relationer, en historia som i och för sig utvecklas till en intelligent analys av familjerelationer i vår tid.

Men ändå: Det är här, i leken med tejprullarna, som man skulle kunna antyda att Bodil Malmsten nog har för mycket fritid. Å andra sidan är det precis just i tejprulleflamset som hennes elaka humor kommer till sin rätt.

Det finns tusen manipulationstrick att ta till om man som författare vill verka mer seriös än man är. Bodil Malmsten gör tvärtom och ställer skisskonsten i precisionens tjänst. Bloggandet övergår omärkligt i avancerad essäistik och sårbart blottande av allmänmäns­klig svaghet när hon slipar mediets vassaste redskap: det försåtligt opretentiösa.

Blogg är inte slarv i Malmstens tappning, blogg är poetiskt hårdfokuserad exakthet. Det är skissen huggen i sten, lättheten som farkost för tyngden.

Hos Bodil Malmsten är enkelheten en trojansk häst. Inuti ruvar den stora, mullrande varelsen: vreden som gör det personliga politiskt.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

 I Danderyd norr om Stockholm. En person har förts till sjukhus för vård.

stubb
Foto:Thierry Charlier/AFP Finlands statsminister Alexander Stubb.

 Statsminister Stubb: Grannar beter sig inte så här mot varandra. 55  20 tweets  35 rekommendationer  0 rekommendationer

 Ukraina pressat av ”rysk” pansar. ”Angrepp mot hela Europa.” 24  0 tweets  24 rekommendationer  0 rekommendationer

 Vladimir Putin: Säkrast att inte bråka med oss. 227  26 tweets  200 rekommendationer  1 rekommendationer

Den svenska valrörelsen bedrivs parallellt med en väpnad konflikt i vårt närområde. Reinfeldt och Löfven borde lägga partiintresset åt sidan.  Läs mer. 87  19 tweets  68 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

Gästspelning i Malmö höll på att bli en mycket kostsam historia.  Läs mer.

Annons:
ledarna
Foto:Yves Herman/Reuters Donald Tusk, Herman Van Rompuy och Federica Mogherini.

 Tusk och Mogherini. EU:s nya rådsordförande respektive utrikeschef. 81  9 tweets  72 rekommendationer  0 rekommendationer

 Sex personer förgiftade. Kan ge upphov till ett livshotande tillstånd. 80  7 tweets  73 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: