En bok som inte får glida bort från läsning är ”Nattens sång” av den 44-årige nigerianske författaren Chris Abani. Hans far tillhör igbofolket från det forna Biafra, han mor är engelska och han arbetar nu som professor på California-universitetet.

Den första roman han skrev, ”Masters of the board”, handlade om ett nynazistiskt övertagande av Nigeria. Han var då 18 år och regimen trodde att boken var ett utkast till ett kuppförsök. Chris Abani sattes i fängelse men släpptes. Efter att ha skrivit en pjäs dömdes han till döden för förräderi och sattes i isoleringscell i Kalakutafängelset men frigavs 1991 och flydde till England. Där skrev han diktsamlingen ”Kalakuta republic”, en hyllning till de medfångar som dog i fängelset.

Den bok på drygt hundra sidor, ”Nattens sång”, som nu givits ut på svenska har en 15-årig barnsoldat i centrum. Det är hans ord vi hör och ur hans medvetande texten talar. En pojke som i sin avgrund tänker på sin pappa och sin mamma, som kallade honom Min Lycka och som ristar kors på sin arm för varje älskad människa som han förlorat i kriget: ”min egen personliga kyrkogård.”

Han får själv allt lättare för att döda, först i skräck och äckel när han ser en ring med kvinnor äta ett barn, som de tillrett över en eld. Han tömmer sitt magasin i dem och hans pluton jublar när ”gamla ben knäcktes och kraftlöst kött suckade”.

Det alltmer perverterade soldatbarnet som slutade tala när han lämnade träningslägret slåss för att överleva kriget: ”Jag har dödat många människor de senaste tre åren. Hälften av dem var oskyldiga, hälften av dem var obeväpnade – och några av dessa mord har varit ett nöje.”

Det finns inget möjligt liv för honom, alla hans nära är döda och längtan efter modern driver honom till sist ner i en kista och över till andra stranden. Det enda ljusa i denna helvetesskildring, färden över floden Styx.

Boken är skriven i korta kapitel i koncentrerad stil med minsta möjliga utläggningar. Så smärtsamt, så fasansfullt orimligt är allt detta att berättelsen måste minimeras.

Men krig med barnsoldater är inte enbart litteratur utan verklighet för många tusen små pojkar, varje dag. Chris Abani formulerar det outhärdligt groteska med stor känslighet.