Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Daphne du Maurier: Rebecca – och åtta andra relationsromaner

Brittiska Daphne du Maurier (1907–1989) har även bland annat skrivit novellen ”Fåglarna”, som Hitchcock också gjorde film av.
Brittiska Daphne du Maurier (1907–1989) har även bland annat skrivit novellen ”Fåglarna”, som Hitchcock också gjorde film av. Foto: Mary Evans IBL

Skräcken i det förflutna. Daphne du Mauriers klassiker ”Rebecca” från 1939 är fortfarande bättre än allt nytt som skrivs: en suggestiv historia om när det förgångna inte vill släppa taget om nuet.

RELATIONSROMAN
Daphne du Maurier
”Rebecca”
Översättning: Dagny Henschen och Hilda Holmberg
Modernista

Foto: Det är ju Hitchcockfilmen man minns, den som gjordes redan året efter boken. Intrigen är välkänd, om den unga, namnlösa flickan som gifter sig med änklingen Max de Winter och följer med honom till hans fantastiska Manderley. Där bodde han med sin första fru Rebecca (och en hel hord tjänare, förstås), som hushållerskan mrs Danvers fortfarande är obrottsligt lojal mot. ”Man skulle kunna tro att hon bara gått ut en liten stund”, säger mrs Danvers längtansfullt, och låter Manderley vara ett mausoleum, en dröm om det förflutna.

Att läsa boken är oväntat spännande, trots att den välkända filmen ligger så nära boken. Men i filmen är mrs Danvers en egen person, ett yttre hot, medan hon i boken i stället smyger sig in i läsarens huvud och talar med misslyckandets röst.

Daphne du Maurier har byggt upp berättelsen genialiskt, där den namnlösa flickan tror att hon måste försöka bli som Rebecca, men hjälplöst snubblar fram i en ekande, ödslig miljö med övergivna salar, kritiskt stirrande släktporträtt och mrs Danvers som en skugga, med en kuslig förmåga att gå rakt på huvudpersonens osäkerhet.

”Rebecca” går att tolka på flera olika sätt. Som en krigsallegori (den kom ut 1939), med mrs Danvers och huvudpersonen som olika krafter som strider om det stora Manderley, eller som en allegori över den brittiska historien, där lantadeln tvingades överge sina stora egendomar och en ny, yngre generation tog över.

Daphne du Maurier själv ansåg att det var en berättelse om svartsjuka, men när jag nu läser ”Rebecca” tänker jag att det är depression den handlar om, med mrs Danvers som depressionens ständigt viskande, hotfulla röst om att du inte duger. Kanske är det därför ”Rebecca” är så effektiv.


ÅTTA ANDRA RELATIONSROMANER:

Liane Moriarty: ”Andras vänner”
Översättning: Anna Strandberg
Albert Bonniers förlag
Liane Moriartys ”Stora små lögner” har nyligen blivit en framgångsrik teveserie. ”Andras vänner” är inte riktigt lika bra. Den kretsar kring en grillkväll där tre par träffas, några gillar varandra och andra inte, och en oväntad katastrof gör att livet förändras för dem alla. Liane Moriarty berättar med träffsäker humor och kärleksfullt medlidande om hur omöjligt svårt livet är. Mycket om relationer mellan föräldrar och barn, och om hur det är när man inte kan få barn.

Holly Overton: ”Baby Doll”
Översättning: Hanna Svensson
Norstedts
Lily har varit fånge hos sin engelsklärare i åtta år, från det hon var sexton år, när hon lyckas ta sig ut och återvända hem med dottern som aldrig sett något annat än den källare hon föddes i. Detta är både berättelsen om att komma tillbaka, till en familj som gick sönder ohjälpligt den gång Lily försvann, och om hur hela familjens liv återigen förändras i grunden. Det är en spänningsroman, men också en bra berättelse om att försöka leva vidare efter en katastrof.

Anita Santesson: ”När djävulen kom till Bagarmossen”
Bucket List Books
En medelålders lärare, ensamstående med två döttrar, råkar möta en ängel i form av den nya städerskan som börjar på Stockholms Akrobatiska Kunskapsgymnasium. Tyvärr möter läraren också djävulen, som blir hennes nya granne på loftgången i Stockholmsförorten Bagarmossen. Det är en synnerligen stormig historia med sanslösa förvecklingar, men bäst är alla detaljerade iakttagelser av hur vuxna och tonåringar beter sig i dagens Stockholm.

Audur Ava Ólafsdóttir: ”Den sista kvinnan”
Översättning: Arvid Nordh
Weyler
Överraskande rolig isländsk roman om en skilsmässa, där mannen på nyårsafton efter elva års äktenskap förklarar att han tänker flytta ihop med en annan man. Det är tonen man ska läsa Audur Ava Ólafsdóttir för: det finns en underskruvad torr humor i hela Marias berättelse om chocken, om hur alla beter sig lite klantigt och oförutsägbart i en kris, och hur Marias ursprungsfamilj är en härva av tillkortakommanden, förtiganden och kärlek.

Peter Strang: ”I skuggan av sommaren”
Libris
Trettiofyraårige Jacob får en knöl på halsen som visar sig vara cancer, och en lång sjukdomstid inleds. Peter Strang, själv palliativläkare, berättar konkret om sjukdomsperioder, om nya vänner Jacob möter på sjukhuset, om svåra beslut och om ångest och förtvivlan. Trots att jag retar mig på det tillrättalagda skeendet, den tämligen friktionsfria vården och den lite för enkla synen på döden som en snäll kompis, upptäcker jag att jag funderar mycket efteråt på det Peter Strang skrivit.

Marie-Louise Marc: ”Bettys värld”
Printz Publishing
Pigg debutroman om journalisten Betty, reporter på damtidning och 50+, som har ett härligt förhållande med en spännande man, roliga vänner och en mysig tvåa i innerstan i Stockholm. Varpå allt går åt skogen. Förhållandet havererar, dottern med pojkvän kommer hemflyttande och ockuperar lägenheten, gamla mamma rymmer från vårdhemmet och på jobbet är chefredaktören lynnig när nedskärningar hotar. Fast grannen i huset visar sig vara bättre än man kunde tro.

Ted Hesselbom och Anna Lihammer: ”Med dig vågar jag allt”
Historiska Media
Novellsamling som utspelar sig i olika tider under de senaste tusen åren, huvudsakligen i Sverige, med en märklig dubbelring som gemensam nämnare. Här finns bland andra en präst som lever dubbelliv, en spetälsk man som begravt sin familj när de dog i pesten, en ung man i Paris som skriver erotiska romaner och en ensam gammal hjälte som bara vill vara ifred. Bitvis är det vackert, bitvis blir det alldeles för ytligt. Mest fascinerande är de historiska detaljerna.

Jane Green: ”Att falla”
Översättning: Cecilia Falk
Printz Publishing
Charmig kärleksroman i den lättare underhållningsgenren. En kvinna i trettioårsåldern hoppar av karriären i finansbranschen och flyttar från New York ut till en liten kuststad, där hon hyr ett ruffigt hus. Hyresvärden, en ensamstående pappa med en sexårig grabb, bor i huset bredvid. Man fattar direkt vad som ska hända, men sen fortsätter det betydligt längre än man hade trott. (Fast hur kan man skriva om ett strandhus och ändå inte ens nämna havet?)