Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Elly Griffiths: ”En orolig grav”

Elly Griffiths blandar charmigt det puttrigt engelska med ironisk humor.
Elly Griffiths blandar charmigt det puttrigt engelska med ironisk humor. Foto: Jerry Bauer/Bonniers

Nu kommer Elly Griffiths femte bok om den brittiska arkeologen Ruth Galloway. Lotta Olsson ylar indignerat när en perfekt deckare tar slut.

Litteraturrecension

Skribent: Elly Griffiths

Titel: ”En orolig grav”

Utländsk titel: (”A dying fall”)

Översättare: Gunilla Roos

Utgiven av: Minotaur

Deckarna om arkeologen och benexperten Ruth Galloway är alltid ovanligt brittiskt charmiga. Hon är en liten, överviktig medelålders kvinna som bor med sina katter i en gammal stuga långt ut mot saltängarna i Norfolk. Det blev man nervös av i början, det ödsliga läget bäddade för att det skulle ställa till med problem när hon kom hem om kvällarna.

Och jodå, det gjorde det ju.

Jag har nog oftast läst henne för charmen. Det puttrigt engelska vägs upp av en rejäl dos keltisk mystik som i sin tur balanseras med lika mycket ironisk humor. Första boken, ”Flickan under jorden”, var spännande, sedan blev det mer mysigt och mindre deckarintrig. Men i denna den femte boken blir det så spännande att håret reser sig på huvudet. Klättra inte upp där! Nejnejnej!

Triumviratet som håller ihop bokserien är den ganska vanliga Ruth Galloway, den vresige polisen Nelson (Harry Nelson, men ingen använder hans förnamn) och druiden Cathbad som står för mumbojumboinslagen med diverse ritualer. Nelson fnyser misstänksamt.

Ruth Galloway och Nelson har dottern Kate tillsammans, en oväntad konsekvens efter deras korta möten. Men de har inget förhållande och Nelson är fortfarande gift. I stället älskar Cathbad Kate lika mycket som de biologiska föräldrarna gör.

Brittisk historia finns alltid med i böckerna, eftersom Ruth är arkeolog och Cathbad keltisk druid, och i ”En orolig grav” är det självaste kung Arthur som dyker upp igen. Ruths gamla universitetskompis ”Dan the man” har hittat något som kan vara ett riktigt stort arkeologiskt fynd och vill ha Ruths åsikter. Tyvärr når hans brev Ruth strax efter det att han plötsligt dött i en brand.

Precis så här ska en bra deckare vara, så att man ylar indignerat när boken är slut. Jag misstänker att det handlar om en balans, att Griffiths lyckas blanda ihop deckarspänning, kulturhistoria och huvudpersonernas privatliv i exakt rätt proportioner. Det är något med den sorglösa tonen också, när Griffiths berättar om Ruth och Nelson och deras omöjliga liv, som aldrig blir riktigt bra och där de aldrig riktigt får som de vill. Ja, men så där är det ju. Livet är rätt kul ändå.

Fråga Insidans experter

Legitimerade psykologen och psyko­terapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring­ och parrelationer. Martin Forster,­ legitimerad ­psykolog och forskare,­ svarar på frågor om ­barn och familje­relationer.