Kriminalkommissarie Harry Nelson vädrar morgonluft när ett människoben hittas i saltängarna i brittiska Norfolk. Kan detta vara den lilla flickan som försvann för tio år sedan? Han tillkallar Ruth Galloway, universitetslärare i arkeologi och välrenommerad benexpert.
Varpå benet visar sig vara från bronsåldern. Snopet.

Arkeologiskt var det i alla fall en upptäckt, tänker Ruth Galloway förnöjt och återgår till sitt universitet.

Harry Nelson måste däremot fortsätta leta efter den försvunna flickan, och efter ytterligare en flicka som också försvinner. Självklart blir Ruth Galloway indragen igen, med sina kunskaper om gamla hedniska riter som tycks vara väsentliga i sammanhanget. Och självklart råkar hon och hennes två katter så småningom också ut för otäcka saker i sin ensliga stuga vid kanten av saltängarna.

Elly Griffiths debutroman är överraskande nätt för att vara en modern deckare, knappa 250 sidor. Men så säger hon inte heller mer än hon behöver. Skickligt bygger hon upp spänningen och utnyttjar sina ödsliga saltängar som kan dölja både brottslingar och offer, och är trygga bara för den som vet vägen. Ruth Galloway är en märkligt levande huvudperson redan från början, en överviktig medelålders kvinna som trivs ganska bra med sitt ensamma liv.

Det ska förstås bli en deckarserie om henne, och då vet man aldrig hur urvattnat det kan bli. Men ”Flickan under jorden” är en ovanligt fascinerande debut.