Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Erica Jong: ”Rädd att dö”

Illustration: Helena Shutrick

Erica Jong skildrar kvinnorna som skyddar männens egon. Från ”Rädd att flyga” till ”Rädd att dö” – Jongs romanproduktion täcker in livets faser. Men handlar ”det knapplösa knullet” egentligen om sex? Nej, skriver Kajsa Ekis Ekman, det handlar om skräcken för att vara ärlig mot män: ”Hur ofta avfärdar kvinnor en påflugen man med att säga ’Jag vill inte ha dig. Du ser förjävlig ut’?”

Roman.

Erica Jong
”Rädd att dö”
Översättning: Amanda Svensson
Norstedts

Det knapplösa knullet kom att bli för Erica Jong vad madeleinekakan varit för Proust: frasen som blir större än själva verket men som, när man läser boken, knappt märks. Så är det med hela Erica Jongs klassiker ”Rädd att flyga” från 1974. Berättelsen om Isadora White Wing som rymmer från sin make på en psykoanalytisk konferens och åker på roadtrip med älskaren, kom att ge Jong status av den sexuella frigörelsens ikon. En genre som fyrtio år senare har blvit en klyscha i sig, och handlat om kvinnan som vågar vara sexuell och bryter ny mark.

En omläsning ger dock något helt annat vid handen: ”Rädd att flyga” handlar snarare om sexuella misslyckanden! Efter att ha rymt med älskaren visar det sig att han är impotent för det mesta. När han äntligen kommer till skott beskrivs det så här: ”Han flaggade på halv stång och härjade vilt runt inuti mig och hoppades att jag inte skulle märka någonting. Det slutade med att jag fick en liten ynklig krusning till orgasm och en mycket öm fitta.” Hon ljuger och säger att hon blivit ordentligt tillfredsställd, varpå älskaren klipper av: ”Ljug inte! Det har du inte alls!” Isadora inser att hon hela sitt liv sett på mannens ego som så bräckligt att det inte kan klara sanningen, och börjar att vara ärlig mot män.

Och det som framstår som så revolutionerande med Erica Jongs tidiga romaner i dag är just deras skoningslösa ärlighet. Ärligheten är genrens motsats. Enligt den kvinnliga romantikens genre från Harlequin till D H Lawrence är maken tråkig i sängen och älskaren spännande. Frigörelsen har en rak linje: kvinnan är sexuellt frustrerad, skaffar en ny man och blir tillfredsställd. Hos Erica Jong är maken en underbar älskare med hårlös pung och konstant stånd medan älskarna generellt är ganska kassa och luktar urin. Hela frigörelsen går ut på att saker inte blir som man tänkt. Den lesbiska flickvännen visar sig vara frigid, en planerad orgie blir i stället ett samtal om psykoanalys och mannen som frigjort henne går tillbaka till sin fru och barn. Systerns man försöker smyga sig in i hennes säng på natten men blir utskrattad av hela familjen. Temat är snarare besvikelse: att våga chansa, våga bryta upp och hoppas trots att man blir besviken och just därför lära sig något att ta med sig på vägen.

”Rädd att flyga” var inte öppet självbiografisk, men likheten med Erica Jongs eget liv och namnen på karaktärerna gjorde att hon blev känd som kvinnan som gick bakom ryggen på sin man och berättade om det för hela världen. I uppföljaren ”Rädda livet” visade hon en annan sida av historien: den äkte mannen som ”led” över att ha sitt privatliv exponerat för hela USA var själv otrogen sedan länge – enbart med hemmafruar. Äntligen vågar hon lämna honom och ger samma råd till alla de hundratusentals kvinnor som skrivit till henne.

Jong kom att tolkas som en del av kvinnorörelsen men ville nog hellre skriva in sig i Henry Millers traditon av sensualism – feminismen bestod hos henne i avslöjandet av hyckleri och dubbelmoral, inte i ett upplösande av könen. Vilket fortfarande är ett angeläget ärende. Är det något som kvinnor fortfarande drar sig för så är det att vara ärliga, inte att vara sexuella. Hur ofta avfärdar kvinnor en påflugen man med att säga ”Jag vill inte ha dig. Du ser förjävlig ut”? Nej, kvinnan, oavsett hur mycket feminist hon är, väljer hellre tusen lögner och oartigheter än att spräcka någons ego.

Termen ”knapplöst knull” dock har hängt fast vid Jong så till vida att hon i sin senaste bok ”Rädd att dö” låter en av karaktärerna driva process mot en datingsida som snott namnet. Huvudpersonen, skådespelerskan Vanessa Wonderman, nätdejtar halvhjärtat på sidan zipless.com bakom ryggen på sin döende make men stöter mest på perversa galningar som vill bli hennes personliga slavar. På sjukhuset gör hon upp med sin döende mor och börjar fundera på vad kärlek egentligen betyder. Är det egentligen att följa sina lustar? Eller handlar det om trofasthet?

Titeln är inte bara en ordvits som anknyter till hennes debut (”Fear of Flying”/”Fear of Dying”) utan signalerar höga ambitioner. Den alluderar till det freudianska motsatsparet eros/thanatos. Död och sexualitet är båda mäktiga teman, men ”Rädd att dö” kommer inte nära det svindlande perspektiv Jong haft när hon skrivit om sexualitet.

Allt är inbäddat i en fluffig bubbla av New York-bekvämlighet, barnbarn och hundar. Ett öde som tyvärr verkar drabba de bästa – exakt samma sak har hänt Cynthia Heimel, geniet bakom åttiotalets gladfeministiska ”Sex Tips for Girls.” Nu skriver hon om: barnbarn, hundar och New York. Vad är det med dem? Klyschor av typen ”inspirerande citat” duggar tätt i ”Rädd att dö”, som jag är övertygad om att en ung Erica Jong hade fnyst åt. Det finns ingen riktig handling utan huvudpersonen berättar om sitt ansiktslyft, sin dotters alkoholism, syskonbråk om arvet och välgörenhetsmiddagar. Det är ett alltigenom förborgerligat medvetande som talar.

I backspegeln framträder dock två andra teman i Erica Jongs författarskap mycket tydligare: det judiska och psykoanalysen. Alla Erica Jongs romaner behandlar judisk identitet från olika vinklar. Huvudpersonerna går alltid igenom en pendelrörelse där de söker sig till kinesiska och brittiska män bara för att ”komma hem” när de träffar en judisk man som förstår deras moderskomplex och skuldkänslor. I ”Serenissima” var det Shylocks dotter som fick röst – en intressant tanke (men som roman känns den mer som en amerikansk reseskildring från Venedig). I ”Rädd att dö” förvandlas en omskärelseritual till en essä över judiska mäns benägenhet att söka sig till allt annat än judiska kvinnor.

Men är Vanessa Wonderman verkligen rädd att dö? Nej, det känns långt borta. Hon är rädd att bli änka och inser att hennes föräldrar är dödliga, men någon äkta dödsskräck syns inte här. Det tippar aldrig över kanten. Dock har Jong kvar sitt rappa språk och sin slagfärdighet, vilket gör att boken ändå är givande när hon går in och polemiserar mot ”åldrandets hejarklacksguruer”.

Om hon inte är ärlig angående döden, så är hon fortfarande ärlig i delarna som handlar om sexualitet. Det är fortfarande denna lusta kombinerad med patetik – den femtioårige karl hon följer med upp på rummet som visar henne en gummidräkt och blir rasande när hon inte vill ta på den, skildras som en sorglig, inte hotfull karaktär. Vanessa Wonderman säger då: ”Vad ville jag ha? Jag ville ha sex för att bevisa att jag aldrig skulle dö”.

Och finns det något som Erica Jong kan lära samtiden så är det just detta: att frigörelse har ingen genväg förbi ärligheten.