Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Evin Ahmad: En dag ska jag bygga ett slott av pengar

Mycket hjärta. Här får sig stereotyperna en rejäl omgång, skriver Anna Hallberg om Evin Ahmads ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”

Självbiografi

Evin Ahmad

”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”

Natur & Kultur, 120 sidor

 

”Han frågar: ’Var är du uppvuxen nånstans?’

Jag svarar: ’Akalla.’

Jag sitter i min hoodtröja från Stadium och orange adidasmjukisbyxor.

Hon har ätit klart sin matlåda nu.

Jag är en stereotyp.”

Skådespelerskan Evin Ahmad debuterar med ett berättelsecollage som får mig att tänka på boxning. Inte bara för att boxning är en arbetarklassport. Eller för att texten kärleksfullt refererar till boxningsfilmen ”Million dollar baby”. Eller för att språket är kort och frontalt, träffar och gör ont. Svårigheterna i att – med en och samma kropp – slå utåt och skydda inåt, och den ambivalenta relationen till motståndaren. Det är inte de aspekterna jag i första hand tänker på, utan att det viktigaste i boxning är fötterna.

Hur undviker man stereotyperna? Med bra fotarbete. Det vill säga: kvickhet, kunskap, rörlighet, träning. Genom att exponera sig, låta fördomarna synliggöras, och sedan flytta sig oväntat fort. Då blir klyschorna tomma slag i luften. Där kan de hänga, smockorna, om ”förort”, ”äkthet”, ”anti-rasism”, ”revansch” och alla andra etiketter som brukar användas för den här typen av bok. Stereotyperna punkteras, det är ett tröttsamt arbete, men nödvändigt.

Ja, Evin Ahmad är uppvuxen i Akalla med föräldrar som flytt Iran-Irakkriget under åttiotalet. Ja, hon är utbildad på Scenskolan i Stockholm och har gjort en strålande skådespelarkarriär inom både teater och film. Ja, Ahmad spelade huvudrollen i Rojda Sekersöz långfilm ”Dröm vidare”, som är utomordentligt bra, se den! Och ja, Evin Ahmad sommarpratade för en månad sedan och nu debuterar hon som författare. Ja, ja, ja, men den här boken handlar inte om det, egentligen.

Läs mer: Evelyn Jones om Evin Ahmads Sommar i P1: Kampen för att komma dit man vill

”En dag ska jag bygga ett slott av pengar” handlar som titeln antyder en hel del om pengar. Bristen på pengar och begäret efter dem. Fattigdom och vad det gör med en. Svek och skuld och anpassning kontra vägran att anpassa sig. Om vad klass och skam och ensamhet innebär. Till exempel: att det inte existerar ett språk för att tala om psykisk sjukdom. ”Ät en macka och drick ett glas mjölk, du har säkert bara näringsbrist.” Som mamman säger till dottern med panikångest.

Eller att vara den enda som uppmärksammar att städarna på skolan också är människor. ”Städare kunde komma och gå, men ingen sa hej. Ingen la märke till dom. Sen satt vi där och skulle diskutera klass och rasism.” Eller den repressiva njutningen i att själv sparka neråt: ”sparkade på dörren, öppnade brevinkastet, kastade in allt skräp och skrek HORA. Jag vet att hon visste att det var vi, men trots allt vi utsatte henne för så kom hon alltid tillbaka till oss. Och jag vet ärligt talat inte varför vi gjorde så. Jo, det vet jag: För det kändes skönt.”

Genremässigt kan boken beskrivas som en punktroman, på gränsen mellan poesi och prosa. Dramatiken ligger också nära, jag föreställer mig att flera stycken skulle fungera fint på scen. Ahmad skriver nära talet och rösten, ibland med samtidens sms-lingo: ”Aa exakt... ligger i Malmö. Aldrig varit där, är fett nervös för hela grejen.” Alla klichéer lyckas hon inte jabba ner, det skulle vara en sensation i så fall. Men, för att använda boxningsmetaforiken en sista gång: Det går inte att komma ifrån att det här är en debut med mycket hjärta.