Låt oss säga det på en gång: Endast en sann essentialist kan hävda att det betyder samma sak att bränna en slöja i Fremskrittspartiets Oslo som att göra det i mullornas Teheran. Därefter blir det komplicerat, vilket konstateras i det senaste numret av den norska tidskriften Fett – en lite folkligare syster till svenska Bang. På temat ”Kvinnor och kläder” går det i dag inte att ta sig förbi det tygstycke som blivit en sinnebild för såväl islamofobi som kvinnoförtryck och civilisationskonflikter. I en fin essä med Leila Ahmeds ”A quiet revolution”i centrum diskuteras slöjans olika representationer och hur man som feminist kan kombinera kamp för antirasism och religionsfrihet med kamp mot religionens patriarkala slagsidor.
Från sjalens flyktiga symbolism rör sig Fett sedan rakt ned i verkligheten, till de kinesiska kvinnor som under slavliknande förhållanden tillverkar kläder för våra marknader. Hoppet mellan ämnen ger först ett spretigt intryck, men kan i själva verket vara ett listigt sätt att blottlägga läsarens fördomar om vilka plagg som på allvar bränner till på ett politiskt plan.