Att moderater saknar humor är en väletablerad fördom, men inte helt sann. Moderater kan mycket väl skratta åt många Bellmanhistorier, slapstick där folk gör sig illa, enklare studentspex och svensk ståupp-komik. I övrigt skrattar moderater åt chefens lustigheter, efter att först ha sneglat runt för att försäkra sig om att alla andra skrattar.

Vänstern har alltid haft de vassaste visorna, de hetaste artisterna och coolaste konstnärerna – medan högern till nöds har kunnat uppbåda någon bortglömd Tracksartist.

I senaste numret av tidskriften Galago – ett uttalat antiborgarnummer – har Pontus Lundkvist under vinjetten ”Moderatskoj” i demokratisk anda ritat satirteckningar ur högerperspektiv.
Mannen i hängmattan till frun som sliter med gräsklipparen: ”Du sa ju att du ville ha jämställdhet!” Ho Ho Ho. Praktikanten till chefen: ”Goddag, jag skulle vilja ha lön.” Ha Ha Ha.

Lundkvist har också parafraserat den välkända klasspyramiden. Överst finns anarkister, 68-vänster, feminister och väns­termedier med deviser som ”Vi hatar allt som är vackert och naturligt”. Därunder finns de långtidssjukskrivna, invandrare och andra arbetsskygga (”Hehe, det lönar sig att vara sjuk”). Underst, bärande på denna parasiterande pyramid, finner man förstås direktörerna och Vanligt Hyggligt Folk. Det är ypperlig satir i ett även i övrigt mycket starkt nummer. Och de borgerliga ba: huh?