Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Hanna Krall: Hjärterkung

Nattsvart vittnesmål. Hanna Krall skriver precist om Förintelsen. Anna Hallberg recenserar Hanna Kralls bok "Hjärterkung”.

Litteratur

Hanna Krall

”Hjärterkung”

Övers. Julian Birbrajer

Ersatz, 166 sidor

Hur kan man tala? Om våldet, utrotningen, den systematiska ondskan. Förintelsen. Det där ordet som går att säga, använda, men inte förstå. Tänk på det: förintelsen. Att det finns ett namn, för att göra människor till intet, bokstavligen. Kraften i det begreppet. Vad det förväntas samla, inbegripa, härbärgera.

Hur kan man låta bli att tala? Även om orden sitter fel, halkar snett, inte kan motsvara smärtan i att bli upphängd på en krok, få tänderna utslagna, bli sparkad på. Eller våldtas av en polis, som man sedan tänker på som ”anständig” eftersom han inte utpressade eller förde bort en. Vad betyder ”anständig” efter det? Bara i en mycket morbid kontext kan våldtäkt förstås som en rimlig och resonabel handling. Det är genom dessa små språkliga förskjutningar som den oskrivbara grymheten frammanas och blir synlig i större skala. Uppenbarligen behöver vi konfrontera den, igen och igen. Eftersom vi inte tycks lära oss tillräckligt av historien.

Nu är nynazismen på frammarsch och frågan är om vi gör vårt yttersta för att pressa den tillbaka. Är vi anständiga i våra val och handlingar?

Judiska Izolda Regensberg, vars livsöde Hanna Krall har skrivit om, föddes 1920 i Warszawa. ”Hjärterkung” är baserad på hennes erfarenheter under kriget. En svindlande historia där Izolda mot alla odds lyckas överleva genom att skifta identitet, hårfärg, språk, religion, nätverk, kontakter. Allt för att finna och rädda sin ”Hjärterkung”, vackre Szajek som hon nyss hunnit gifta sig med och som deporterats till koncentrationsläger.

Hon mutar, kohandlar, använder alla strategier: ”hon skulle avslöja alla hemligheter … polska, judiska... det skulle inte spela någon roll [---] ifall min man … och hon skulle kanske ha lyckats få honom fri. Tyvärr känner hon inte till några hemligheter.”

Izolda Regensberg ville från början att Hollywood skulle göra en film om hennes liv. Vad Hanna Krall har åstadkommit är något annat. Ja, vad är det egentligen hon har skrivit? Är det ett reportage? En roman? En biografi? En kärlekshistoria? En vittnesskildring av andra världskrigets Polen?

Kanske alltihop och något ytterligare, som jag inte har bättre namn för än ”litteratur”. Krall, vars föräldrar och släkt mördades av nazisterna, har ägnat sitt liv åt ingående journalistik och reportage om judiska levnadsöden under och efter den tyska ockupationen.

Hennes stil är klar, saklig, uppmärksam och detaljerad. Men under det precisa tonfallet bultar ett intensivt engagemang. Närvaron är påfallande. Sammantaget utstrålar texten ett patos som känns mer litterärt än journalistiskt. Inte för inte brukar Kralls prosa jämföras med Svetlana Aleksijevitjs och Ryszard Kapuścińskis.

Formmässigt utgör boken ett lapptäcke av korta scener, läsaren hinner hämta andan emellan. Det behövs. Fotografier interfolierar texten, som en tyst påminnelse om att denna rafflande, och i många stycken mycket spännande historia, inte är eller vill vara någon Hollywood-produkt. Paradoxalt nog bärs Regensbergs nattsvarta vittnesmål fram av en lätthet, som också ger plats för kärlek, små ansatser till humor, en absurd men livsnödvändig ömhet i vardagen.