Ilija Trojanow och Juli Zeh: ”Angriff auf die Freiheit. Sicherheitswahn, Überwachungsstaat und der A

Filosofen Karl Popper sade en gång: ”Vi måste jobba för freden och inte för säkerheten, för det är bara freden som kan säkra säkerheten.”

Det är värt att betänka när fredspristagaren Barack Obamas viktigaste utrikespolitiska mål innan han blev president var att dra sig ur Irak, men att öka närvaron i Afghanistan. Skälet till detta fälttåg är förstås att bekämpa terrorismen, som anses ha världsledande högkvarter där. Den tyska författaren Juli Zeh och den för närvarande österrikiske kosmopoliten Ilija Trojanow beskriver i sin nya debattbok ”Angriff auf die Freiheit”, som nyligen kom ut i Tyskland, hur ambitionen att ge säkerhet i stället har skapat en värld som i rask takt demonterar det demokratiska samhället.

Lord Godland, ordförande i grundlagskommittén i brittiska överhuset, skrev i en utredning om kameraövervakning i Storbritannien: ”Privatsfären är en grundläggande förutsättning för individens frihet.” Det är nästan komiskt att det är grånade brittiska aristokrater som driver frågan mot en alltmer utstuderad övervakningsstat, i stället för att göra som de flesta europeiska politiker i dag bekvämt hänvisa till att den vanlige medborgaren inte behöver oroa sig.

Zeh och Trojanow radar i boken mycket distinkt upp globala och lokala exempel på hur den personliga integriteten dagligen offras på förebyggande insatser mot terrorismen. Det är allt ifrån telefonavlyssning, e-postövervakning (i Sverige FRA), biometriska id-handlingar (i EU), till databaser kopplade till dagligvaruhandeln.

De ställer den relevanta frågan om tre terrorattacker i New York, London och Madrid under åtta år motiverar ett krig mot terrorismen som har biverkningen att man skapar den genomskinliga människan. Det låg något i Olof Palmes ord att man inte kan rädda en by genom att bomba den.

Det är paradoxalt att hela världen, tjugo år efter det totalitära östblockets undergång, nu bygger ett övervakningssamhälle som ger ännu mindre personlig integritet än de genomspionerade samhällen som bevakades av KGB, Stasi och Securitate. För dem var fienden ”kapitalismen” lika slarvigt definierad som dagens ”terrorismen”.

Men Zeh och Trojanow är inte bara pessimistiska, trots att Lissabonfördraget nu öppnar för elektroniska pass och centraldatabanker i Bryssel över EU:s medborgare. Som den pamflett boken är uppmanar den till handling och rekommenderar att vi alla ska stryka frasen ”Jag har ju inget att dölja” ur vokabulären. Ty den som inte har något att dölja har redan förlorat allt.

När George Orwell skrev ”1984” bodde han på Canonbury Square i norra London. Det är ett lugnt bostadsområde. Trots det finns i kvarteret 32 övervakningskameror, som bland annat filmar alla som går in i och ut ur Orwells gamla hem, uppehåller sig i parken intill eller går på puben The Compton Arms. Det kunde nog inte ens Orwell föreställa sig i sin vildaste fantasi.