Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Ingen rök utan mareld. Blå blixt 4

Inget blixtnedslag. En ovanligt svag årgång för ung svensk dikt

Lyrik

”Ingen rök utan mareld. Blå blixt 4”

Red. Casia Bromberg och Sanna Svanberg

Brombergs, 121 sidor

Brombergs förlag vill sympatiskt nog satsa på unga skribenter och ge poesin en plats i utgivningen. Jag har tidigare år haft flera goda läsupplevelser när förlaget kommit med sin årliga laguppställning i poesiantologin, ”Blå blixt”.

Den fjärde årgången är tyvärr också den svagaste. Ingen riktig höjd eller koncentration infinner sig. Redaktörerna har valt ur en skörd av 500 dikter, vilket ändå talar om att många unga människor tycker om att skriva lyrik.

Antologin inleds med en lång graviditetsdikt med iakttagelser som jag tror att många kvinnor kan dela med författaren Lisa Gidlöf. Däremot är de inte så skarpa eller originella att de riktigt fungerar som poesi. Jag är medveten om att varje generation måste formulera sina erfarenheter, men man skriver inte i ett lufttomt rum. Många har varit där förut, och formulerat sig.

Hos Kristoffer Ehrnström Lundqvist Bey stannar jag inför raden: ”Ingenting är lika tudelat som doften av saliv mot hud före och efter dig” i en diktsvit där arbetslöshet och vistelse i ett häkte finns med i fondväggarna.

Caroline Seung-Wha är den enda av de åtta medverkande som är född på 70-talet, alla de andra är 80-talister, och hon har, liksom den danske poeten Yahya Hassan valt att skrik-prata i versaler. ”KANSKE KOMMER DET ATT BRISTA EN DAG/DÅ KOMMER JAG GÅ ÖVERSTYR/MEN SÅ LÄNGE RASERIET FINNS/FINNS DET HOPP.” Det är möjligt att det gör, raseriet är en stark och verksam kraft. Jag tycker att det bästa i den här dikten är titeln: ”Som skal som sticker ut/Som skal som smälter in."

Joel Berglund ger några effektiva bilder från en helg hos en flickväns föräldrar. Pappan som är pastor mässar intensivt om Jesus, men missar på pojkvännens fråga hur många av Jesu lärjungar som är fiskare. Pinsamheten kniper till.

Hanna Asp är statlig tjänsteman och har tagit med sig dikten i hoppet om en förändring. En gammal god svensk lyriktradition.

Yolanda Aurora Bohm Ramirez är estradpoet och aktivist och hon rimmar och rappar i full fart: ”Kom, spela hela himlens änglars basuner! /Tänd eld på min själ som på laguner.” Här finns charm, även om dikterna snarare ska höras än läsas.

Emma Rolén använder sin erfarenhet som vårdbiträde när hon tvättar andras kroppar och i dikterna ställer dem mot sin egen androgyna, som blir så ansatt av de människor hon hjälper. Lisa Zetterdahl avslutar antologin med en dikt om en mammas död och en dotters konkreta arbete med att ta hand om det som finns kvar.

Flera av dikterna i samlingen ger tydliga och klara bilder från olika platser och tillstånd i samhället. Det är inte ointressant, tvärtom. Men texterna fäster sällan. Kanske är det den svårdefinierbara lyriska tillsatsen som saknas.