Bokförlaget TrananRedaktör Ida Andersen.
Hela Italien i en pocket. Fotbollsspelare som pippar skådisar, antika gudar och Camorran – i en ny novellsamling möts det gamla och nya Italien. Anna Hallberg har läst en bok som förtjänar många läsare.
Det är en njutning att läsa Tranans bokserie med noveller från olika länder. Sådana projekt kan ju lätt ha något pliktskyldigt och kulturpolitiskt välmenande över sig; roligare i teorin än i praktiken. Men de goda översättningarna och ambitionen att söka efter det bästa i samtiden gör utgåvorna till något mer än behjärtansvärda introduktioner. Här erbjuds man kärnfull utländsk litteratur på svenska, i läsvänliga pocketvolymer. Nu har turen kommit till Italien.
I sexton olikartade, temperamentsfulla noveller möter vi drömvärldar från Pinocchios färggranna illustrationer där hotfulla gröna fiskar ”skakar sina långa mustascher”. Vi får följa sextonåriga Marella med ”en kropp som fick ögonen att trilla ur skallen till och med på prästerna” och hennes klättring uppåt i camorrahierarkin. I Vitalo Trevisans novell ”A Xmas Carol, En historia från norr” hamnar en ensam man, ungefär som hos Kafkas ”Framför lagen”, på en bänk från vilken han kan se två grindar. Den högra grinden bär ett anslag: ”Denna ingång stängs femton minuter innan”. På den vänstra grinden står det: ”Denna ingång stängs tio minuter innan”. Därefter uppenbarar sig en man med vitt skägg.
Realism och fantastik, finurliga texter som återuppväcker antika gudar varvas med krassa ”historier om fotbollsspelare som pippar skådisar”, som det står i Giordano Lupis ”Hos damfIda Andersen, Aslög Pontara, Monica Refinetti, Ragnar Strömbergrisören”.
”Italien är ett motsägelsefullt land – det prunkar av skönhet, konst och urgamla kulturella traditioner, liksom det är genomkorrumperat, fattigt och sönderkommersialiserat”, skriver Ida Andersen som svarar för urvalet i boken. Och visst finns här fläktar av både Boccaccio och Berlusconi, av Calvino och Camorran. Många av novellerna är skrivna i en nervig, impulsiv stil med vilda tempusbyten och förbryllande skiften av perspektiv. Det är något hetsigt och dramatiskt över sättet författarna skriver på, även om de ändå bär olikheter sinsemellan.
För skojs skull föreställer jag mig en liknande samling på svenska. Vi hade ju också en novellboom för ett decennium sedan, med författare som Hans Gunnarsson, Cecilia Davidsson och Mats Kolmisoppi. Och liksom Giordano Lupi refererar till den amerikanske kortprosamästaren Raymond Carver, blev Carver upplyft som förebild och inspiratör för många svenska författare. Därmed upphör också likheterna mellan yngre italienska och svenska novellister. På gott och ont framstår vårt nordiska tungsinne och klumpiga realism i jämförelse lika karikerat övertydliga som den italienska lättsamheten och det passionerade känslosvallet. Kanske är det också först i mötet med andra länders litteratur som man har möjlighet att få en annan blick på den egna.
Italiens smärtsamma politiska historia turneras elegant i en nedtonad novell av Vanessa Ambrosecchio. Genom att låta en bråkig högstadieklass ta sig an Beppe Fenoglios klassiska krigsroman ”En privat angelägenhet” (som översattes till svenska 1983) och sätta en olycklig partisandotter som lärare, uppnår hon komplexa spänningsfält på flera nivåer. Lärarinnan, som skrivit avhandlingen ”Motståndsrörelsen i litteraturen, tillägnad min far” spänns mellan generationer och lojaliteter samtidigt som lektionen pågår. Det är både skickligt och drabbande.
”Ett bredare och mer rättvisande perspektiv på den italienska samtiden kan man knappast få”, skriver Cecilia Schwarz i sitt förord. Om så är fallet är jag inte Italienkännare nog att säga, men att denna novellsamling förtjänar en stor skara läsare råder det inga tvivel om.