Jan Wallentin: ”Strindbergs stjärna”

Jan Wallentin har fastnat i Andrée-expeditionens ouppklarade öde.

Foto: Paul Hansen Jan Wallentin har fastnat i Andrée-expeditionens ouppklarade öde.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Litteraturrecension

Utgiven av: Albert Bonniers förlag

Skribent: Jan Wallentin

Titel: ”Strindbergs stjärna”

Ett svenskt mysterium. Jan Wallentins ”Strindbergs stjärna” gjorde succé på den internationella ­bokmarknaden redan innan den ens var tryckt. Jonas Thente läser ett blekt försökt att kopiera Dan Browns framgångar med ”Da Vinci-koden”.

Ett svenskt mysterium. Jan Wallentins ”Strindbergs stjärna” gjorde succé på den internationella ­bokmarknaden redan innan den ens var tryckt. Jonas Thente läser ett blekt försökt att kopiera Dan Browns framgångar med ”Da Vinci-koden”.

Låt oss vara ärliga. ”Strindbergs stjärna” hade inte recenserats här om det inte vore för att författaren är svensk och för att det har varit ett förfärligt tjat om de enorma förskott den har inbringat på den internationella bokmarknaden.

Det där med förskotten är alltid en varningssignal. Att en bok är omedelbart säljbar överallt brukar innebära att den är så pass strömlinjeformad och allmängiltig att den helt saknar själ och personlighet.

Annons:

”Strindbergs stjärna” skiljer sig föga från alla de där andra romanerna som fabricerats för en internationell marknad i Dan Browns kölvatten. Receptet är enkelt: hitta något mysterium i det dimmiga förflutna och ge det en viktig men fördold – gärna konspiratorisk – betydelse för historien intill dags dato.

Sålunda har vi sett romaner fokuserade på Atlantis, Stonehenge, Bermudatriangeln, Babels torn, Dödahavsrullarna, Pyramiderna, Nasca, Nostradamus, Eldorado, gamla adelssläkter, Tempelriddarna, Roswell, Jack the Ripper, mannen med järnmasken, en uppsjö diverse bibliska artefakter med mera.

I samband med Dan Browns ­triumf spekulerade jag i om inte den svenska historien har några lukrativa mysterier att exploatera. Visst har vi det, från Ales stenar till mordet på Gustav III. Jan Wallentin har fastnat för Andrée-expeditionens fortfarande inte helt uppklarade öde. Bra val.

Ett välbevarat, hundraårigt lik hittas djupt nere i en vattenfylld gammal gruva i Dalarna. Fornnordiska, kryptiska texter är klottrade på väggarna. Den amatördykare som hittar kroppen finner också något annat nere i grottan – ett före­mål som han undanhåller från polisen.

Dykaren kontaktar en judisk forskare vid Lunds universitet. Han heter Don Titelman, är inriktad på ”jämförande mytologi” och alltså Wallentins motsvarighet till Dan Browns hjälte Robert Langdon.

Dan Brown, ja. Det var ju hans ”Da Vinci-koden” som 2003 öppnade spjället för den här sortens motiv, som tidigare främst stått att finna i diverse subkulturella sammanhang, som science fiction- och seriekretsarna.

Vad som skiljer ”Da Vinci-koden” från i princip samtliga efterföljare är att den har stulit hela intrigen från en riktigt begåvad bok: ”The holy blood and the holy grail”, författad av tre fantasifulla historiker och journalister.

Vad denna den senare boken gör är att utifrån förefintliga dokument och kulturhistoriska fakta måla upp en alternativ tolkning av den historia vi tar för sann. Poängen är att författarna går vetenskapligt till väga och aldrig avviker från empiriska underlag, utan presenterar dem – om än det gäller medel­tida versepos eller antika filosofer – rakt upp och ner. Den stora skillnaden, och litteraturen, ligger i att de läser alla dessa historiska fakta genom ett raster: den tes de försöker bevisa.

Dan Brown gjorde en riktigt usel for dummies-variant av dessa spekulationer och ommodellerade förlagsbranschen på kuppen. Han lärde stora förlag i små nationer att det räcker att publicera en enda megasäljande roman som drar in pengar och håller aktieägarna nöjda snarare än att ödsla tid och resurser på flera småsäljare.

Så självklart vill alla hitta nya Dan Brown. Problemet är att de pretenderande förlagen och författarna inte har begripit vad som skiljer ”Da Vinci-koden” från den syndaflod av förhoppningsfulla som framträtt efter den.

Det handlar om det väletablerade science fiction-begreppet ”sense of wonder”. I sin renaste form innebär det att vi plötsligt konfronteras med något som kastar omkull allt det vi tagit för givet. En hisnande intellektuell aha-upplevelse som det krävs en skicklig konstnär att frammana. Några allmänt kända filmexempel på detta är Stanley Kubricks adaption av Arthur C Clarkes ”2001” – när vi återfinner monoliten på månen – och slutscenerna i ”Apornas planet”. Greppet är så traditionellt att de vana sf-kretsarna numera snarare ser det som en börda.

”The holy blood and the holy grail” avvek egentligen aldrig från empirin. Det är därför aha-upplevelsen blir så stark och miljontals läsare av Dan Browns förenklade version längtar efter fler sådana intriger att häpna inför.

Men om man inför element i intrigen som bara är slappt fantastiska – slänger in ett gäng aliens till exempel, som i den nyligen lanserade tv-serien ”The event” – så störtar man det empiriska fundamentet i gruset och gör sensationssökarna ytterligt besvikna.

Hjälten i ”Strindbergs stjärna”, Don Titelman, dras allt längre in i en härva som kommer att inbegripa pseudovetenskapliga konspirationer och nazistiska förbrytelser.
Nog sagt om intrigen, som börjar lovande men punkteras allt eftersom – av ovan nämnda skäl.

En god del av läsningen går ut på att inte läsa: det vill säga att försöka ignorera språkfel, havererat bildspråk och allmänna klumpigheter. Det här tragikomiska syftningsfelet inleder första kapitlets andra stycke: ”Grov och kantig som en kroppsbyggare, med tre dykar­väskor hängande på ryggen, var det inte märkligt att den vattensjuka mossan under honom gav vika.” Kunde man inte ha kostat på sig en korrekturläsare?

Å andra sidan kan man trösta sig med att samtliga översättningar av denna mysterieroman kommer att bli bättre än originalet.

Kommentarer (0)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

jordbavning
Foto:AFP, AP

 ”Alla sprang ut på gatan.” Värsta skalvet som drabbat Nepal på 80 år. 135  2 tweets  133 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Stora stenblock kom rullande ned.” Minst åtta dog i laviner som utlöstes av jordbävningen. 4  1 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

everest288
Foto:AP
svante_480B
Foto:ICCI

 Svante Bodin på resa i Nepal. ”En del av fasaden och en tillbygd övervåning på hotellet rasade.”

 Vet du mer? Är du på plats? Hör av dig till oss på DN.

tiggare_1000
Foto:Magnus Hallgren

 Har rätt att gå i skola. Men kommunerna erbjuder ingen utbildning. 75  8 tweets  67 rekommendationer  0 rekommendationer

 Tigger i Skellefteå. Skulle hellre ägna tiden åt utbildning för att få ett bättre liv.

ilias_288
Foto:Magnus Hallgren
nutidstestet_v17B_488
Foto:Ulrika By

Roman blir film, Finland fick ny ledare och bolagsjätte stämmer städfirma. Har du koll?  Veckans Nutidstest. 64  0 tweets  64 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
buschpuff
Foto:Nicklas Thegerström

 Ebba Busch Thor vald till ny KD-ledare. ”Vi ska ge skydd till de som flyr.” 51  12 tweets  39 rekommendationer  0 rekommendationer

 Odell ger råd till nya KD-ledaren. Utmanade Hägglund om ledarskapet. 15  14 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Busch Thor: Civilsamhällets spion. Fick smak på makt som tonåring. 355  53 tweets  301 rekommendationer  1 rekommendationer

rastam_lambertz_1000
Foto:TT

 Avlidne Hannes Råstams barn svarar Lambertz. ”Vansinniga påståenden.” 13  6 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

 Har skrivit ny Quickbok. Riktar kritik mot journalister och juristkollegor. 691  95 tweets  596 rekommendationer  0 rekommendationer

gwpuff
Foto:Moa Karlberg

 Beredd att stötta Hannes Råstams familj ekonomiskt. Reagerar på nya boken. 894  45 tweets  849 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:

Så får du DN:s flash

 Missa inga nyheter. DN:s app ger dig senaste nytt.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: