Att leka och fantisera kan vara en källa till stor glädje, men det är också barnets sätt att konfrontera det som känns skrämmande och svårt. Det tar Jonatan Brännström fasta på i sin lekfulla och poetiska bilderboksdebut, ”Blixtslukaren”, med illustrationer av Joanna Hellgren. Här är det barnet som, med fantasins hjälp, tar makten över berättelsen.

Det börjar med den klassiska godnattstunden i barnkammaren. Storebror försöker natta sitt yngre syskon, men den lilla, som är bokens berättare, vill inte sova när det åskar och blixtrar:

”– Men flodhästarna är mörkrädda, sa jag. Dom hatar hungriga stormar.

– Vilka flodhästar? Sa Storebror.

– Flodhästarna under madrassen, sa jag.”

Listigt drar den lilla med sig brodern, och läsaren, in i ett våghalsigt äventyr. När storebror trycker på lampknappen öppnas taket så att blixtarna slår ned i golvet!

Då fantasins lucka väl har gläntats på finns ingen hejd på det som väller fram: Monsterormar, böljande hav, granntanter i nöd och en blixtslukare som ”dammsuger bort arga, blixtriga åskmoln” – dramatiken stormar verkligen. Med påhittiga associationer drivs berättelsen framåt i rasande fart. Här finns en vild, otyglad berättarlust som tilltalar.

Boken är också en varm berättelse om att vara syskon, och de olika roller det kan innebära. Men då Storebror duktigt påpekar att man inte ska döda, ”inte ens monsterormar”, skiner författaren en kort stund igenom.

Hellgrens bilder kontrasterar nattens skrämmande mörker med äventyrets färger. Här finns mycket att upptäcka. Illustrationerna dyker kors och tvärs över sidorna, alldeles i ton med den yviga berättelsen. I det fina samspelet mellan text och bild synliggörs hur barnets fantasi tar spjärn mot små, vardagliga detaljer.

En t-tröja med regnbågsmotiv ligger till exempel slängd på golvet och inspirerar till den storstilade finalen: ”Hela natten fylldes av regnbågar.”

Texten avslöjar aldrig könet på berättaren, som med yvig, röd kalufs, röda byxor och prickigt, grönt linne tecknas utan tydliga genusmarkörer. Det lämnar ett uppfriskande tolkningsutrymme som klingar väl med bokens helhet, där bara fantasin sätter gränser.