Karl-Markus Gauss: ”Hundätarna i Svinia. En resa till romerna i Slovakien”

På ena sidan de tiggande barnen på Madrids gator. Framfusiga när de stjäl, charmiga när de ber om en slant. På kvällen, efter tio timmars arbete på gatan, tar de bussen hem till slumlägret mellan motorvägsinfarterna.

På andra sidan de nya lyxvillorna i staden Craiova i Rumänien. Det var nyss en fattigstad i ett undanskymt hörn av Europa, nu växer hela kvarter av vräkigt nyrika palats upp ur intet.

Förbindelsen mellan dem är den organiserade brottslighet som tagit fart ur det romska eländet i Östeuropa. Företagsamma klan­ledare skickar barn och kvinnor i stor skala västerut, främst till Spanien och Italien, för att dra in pengar på stölder och prostitution.

Mönstret påminner om det som skildrades med upptåg och magisk naturalism i Emir Kusturicas filmer ”Zigernarnas tid” och ”Svart katt, vit katt”: samhällen på gränsen till sammanbrott, som i generationer levt på kant med den omgivande kulturen och lärt sig överleva i utkanten på allt från skrothantering till småkriminalitet.

En stor skillnad mellan Kusturicas filmer och den oroande bild som gavs i ”Dokument utifrån” i SVT förra veckan (”Barnen som Europa glömde”) om romsk export av barn och kvinnor från öst till väst, är EU och globaliseringen. I takt med att gränserna lösts upp har vissa romska grupper, främst i Rumänien, alltmer börjat operera internationellt.

Av det försonande goda humöret och sammanhållningen bland de ofta nog så cyniska överlevnadskonstnärerna i Kusturicas filmer återstår här bara en kallhamrad exploatering.

Det gamla jordbrukande Europa hade svårt att hantera de rörliga, zigenska kulturerna – och i den homogena medelklassens nya Europa tycks problemen snarast förvärras. Den österrikiske författaren Karl-Markus Gauss har gjort det till en livsuppgift att spåra upp kontinentens alla sällsamma folkspillror, från sorber till arbësher, och hans senaste bok på svenska, ”Hundätarna i Svinia”, är en kort och dyster essä om romerna i Slovakien.

Det är kulturer i dödsskugga. En gång fanns det utrymme för dem att dra sig fram på enkla hantverk och småskaligt jordbruk. I dag är marginalerna utraderade. Romer har sällan utbildning och får varken jobb eller banklån. I ett av de getton Gauss besöker är arbetslösheten hundra procent.

Grundproblemet, i minoritetsreportern Gauss ögon, är att den som ordnar in sig i systemet också tvingas överge sin identitet och sitt ursprung. Den rationella utvägen är att utbilda sig och bli modern, men bortsett från att vägen dit är stenig – så är man då inte rom längre. Många ses som förrädare.

I ett större perspektiv är den romska maffiaverksamheten annars varken konstigare eller mer ”etnisk” än traffickingkriminaliteten från det gamla Sovjet: där klyftan mellan armod och rikedom är tillräckligt brant uppstår alltid brutal brottslighet.

Men för Europas romer är utvecklingen dubbelt tragisk, eftersom den också slår tillbaka i form av rasism och nya förföljelser mot en redan svårt utsatt folkgrupp.