Mitt DN
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
Bokrecensioner

Lars Kepler: "Hypnotisören"

Bokmärk artikel

Foto: Marco Gustafsson

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Litteraturrecension

Utgiven av: Albert Bonniers förlag

Skribent: Lars Kepler

Titel: Hypnotisören

Lars Kepler

Mardröm utan slut. Den omdiskuterade pseudonymen Lars Keplers debutbok är en välskriven, högst obehaglig och spekulativ deckare. Det skriver DN:s recensent Lotta Olsson.

Mardröm utan slut. Den omdiskuterade pseudonymen Lars Keplers debutbok är en välskriven, högst obehaglig och spekulativ deckare. Det skriver DN:s recensent Lotta Olsson.

Nej, den i förväg omtalade ”Hypnotisören” är inte en ny, storslagen klassiker. Men det är en välskriven, spännande underhållningsroman – med en högst obehaglig underton. Känsliga läsare varnas. Här blir underhållningsvåldet ren skräck och människans absolut dunklaste drifter står i centrum.

Det börjar med ett blodbad: en mamma, en pappa och en liten dotter har formligen blivit slaktade. Sonen, svårt skadad, ligger nedsövd på sjukhus. Äldsta dottern kan vara mördarens nästa offer och den enda möjligheten att skydda henne är att sonen vittnar.

Annons:

Men det kan han ju inte, eftersom han är så svårt skadad och dessutom medvetslös – om han inte blir hypnotiserad och därmed kan berätta utan att drabbas av chock.
Alltså ringer kommissarie Joona Linna efter Sveriges bästa hypnotisör, läkaren Erik Maria Bark, som dessvärre avgett ett heligt löfte att inte hypnotisera igen, eftersom hans förra försök tog en ände med förskräckelse.

Det är klart att han måste bryta sitt löfte. Det visar sig naturligtvis också att den skadade pojkens berättelse inte alls är den som polisen har trott. Sanningen är fruktansvärd, och när Erik Maria Barks svårt blödarsjuke tonårsson Benjamin oförklarligt kidnappas börjar thrillerklockan ticka: snart behöver Benjamin få sin nästa dos medicin, annars kan han dö.

Det är enkel dramaturgi i pseudonymen Lars Keplers debut, men det är en skicklig berättare som är i farten. Och, som alltid i underhållningsfiktionen, är det den kombination som fungerar bäst. Resultatet har blivit en bok som är svår att släppa innan man läst klart.

Erik Maria Bark är läkaren som själv är en trasig läkemedelsmissbrukare; han söker sig fram genom en mardrömsaktig dimma, där alla dimensioner skevar och han sällan kan svara för sina egna handlingar.

Hans liv faller samman och gradvis inser han att händelserna på något sätt har att göra med hans eget gamla forskningsprojekt: när han utövade grupphypnos på en grupp traumatiserade människor, både förövare och offer. Han tänkte sig den gången att grupphypnosen skulle ge mer än enskild behandling, och jo, nog gjorde den det. Fast inte riktigt som han trodde.

Kepler växlar fokus när han låter Erik Maria Bark minnas hypnossessionerna. Från en rakt på sak-berättelse i hederlig deckarstil, blir historien lika hypnotisk som Erik Maria Barks behandlingar.

Steg för steg för Kepler läsaren ner i minnena, genom hypnosens olika stadier av avslappning, till ett avgrundsdjup där de riktigt onda handlingarna simmar. Hypnosen i sig blir en egen dimension, en suggestiv drömverklighet.

”Hypnotisören” påminner om John Ajvide Lindkvists skräckromaner, men utan de övernaturliga inslagen. Eller om Johan Theorins deckare, men utan sorgen. Och utan båda författarnas människokärlek. Här är det bara människans slutgiltiga ondska som är hotet, de fasor som endast människan är mäktig att utsätta andra människor för.

Kepler antyder i vissa fall och berättar detaljerat i andra, och visst: här finns skräckhistorierna som då och då dyker upp i kvällspressen, om vad krig kan leda till och vad som också kan pågå i vanliga svenska källare, utan att någon anar det.

Kommissarie Joona Linna är berättelsens skissartat beskrivna ljusgestalt, en trygg finlandssvensk polis: förnuftets röst. Likt nästan alla andra bokkommissarier kan Joona Linna känna på sig vad som är viktigt och inte. Som torr läsare blir man lite orolig: vilar verkligen svensk rättssäkerhet i händerna på ett koppel självgoda poliser som huvudsakligen går på sin ”magkänsla”?

Men i böckernas värld har de givetvis rätt, och Joona Linna verkar i alla fall tänka efter då och då. Han är förstås steget efter mördaren hela tiden, och uppdagar bara vad som redan har hänt.

Lars Kepler utnyttjar skickligt de dramaturgiska knep som finns till hands. Här finns både thrillerns bladvändarhets, skräckromanens hoppa-fram-från-ingenstans-effekter och deckarens alltför vanliga onda psykopater till mördare.

En grundläggande människoskräck inför att det finns människor som inte drar sig för någonting! Helt oförklarligt! Akta er! Och, för att vrida skruven ännu ett varv, det är ännu värre när små oskyldiga (fast hur oskyldiga?) barn blir inblandade.

”Hypnotisören” är en tät berättelse, men den grumliga undertonen gör mig faktiskt ganska illa till mods. Våldsinslagen är för spekulativa, för meningslöst sadistiska. Man kan tolka det som en mer realistisk deckarton: inte skulle vi läsa så många deckare om vi inte, på något sätt, faktiskt njöt av våldet?

Men för oss som är uppfostrade med Agatha Christies rättrådiga var-sak-på-sin-plats, liket-i-biblioteket-och-mördaren-i-galgen blir det stundtals för obehagligt. Vi läser inte deckare för att vi njuter av våld, vi läser i rädsla, för att vi vill att våldet ska bli bestraffat och stoppat. Där har vi liten hjälp av Kepler, som förvisso följer genrens regler men låter slutet bli märkligt snopet i jämförelse med skräckfrossandet.

”Hypnotisören” och dess mystiska författare, pseudonymen Lars Kepler, har varit ett kärt samtalsämne i bokbranschen de senaste månaderna, med spänd förväntan inför bokens ankomst. Och visst förstår man förlagets entusiastiska marknadsföring inför denna välskrivna underhållningsskräck.

Mina invändningar är bara moraliska. Jag skulle önska att Lars Kepler inte eldade under människors skräck för varandra.
 

Kommentarer (8)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Testa din IQ. Mensas provkonstruktör har tagit fram ett intelligenstest för DN:s läsare. 575  9 tweets  565 rekommendationer  1 rekommendationer

einstein
Foto:AP
bagdad
Foto:Ahmed Saad/Reuters

 Minst 10 döda. Samordnade bombattentat vid två hotell. 2  2 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

Ett svenskt fartyg för tankarna till grekisk mytologi i veckans Nutidstest. Hänger du med?  Tio kluriga frågor.

poseidonhalv
Foto:Alamy
sl
Foto:TT

 Skulle höjas 100 kronor. Med största sannolikhet röstas prishöjningen ned i mitten av juni. 234  46 tweets  188 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:

Lokala nyheter

 Uppdatera DN:s app! Få pushnotiser från din ort.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: