Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli: ”Kära Liv och Caroline”

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Bok

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli

”Kära Liv och Caroline”

Natur & Kultur

Ibland när man läser en bok eller ser konst så öppnar det sig. Det är som om en femte vägg man inte visste fanns rasar och något nytt lyser in. Senaste gången det hände stod jag framför spegeln och drog en kajalpenna under ena ögat.

Jag har aldrig känt att smink är härligt, kreativt och empowering, trots att man blir mycket snyggare, utan mer som att varje morgon glo på ett dokument och skriva exakt samma text som i går.

Men de senaste åren har jag börjat lyssna på pod och den första jag förlorade mig i var ”En varg söker sin pod” av barndomsvännerna Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömquist, som också skapar romaner, tv och serier. Deras samtal är fulla av privata detaljer, poesi, smarta spaningar, skämt och sorg, de är ett expanderande universum som jag får vara i medan mitt eget liv är tom repetition. Medan jag diskar eller har ångest.

I helgen stod jag i badrummet och sminkade mig och i öronen formulerade Liv Strömquist känslan av att leva nära kraschen och vad som egentligen hände med diagnosen utbrändhet i mitten på 00-talet – och det var då världen öppnade sig. Vad ska jag kalla det? Revolution? Jag vill att mamma ska börja lyssna på pod när hon städar. Och farmor.

I dag släpps boken ”Kära Liv och Caroline”, som skriver in sig i en stor svensk (men ibland nedvärderad, gissa varför) upplysningstradition av författare som svarar på lyssnarna/läsarnas frågor: Märta Tikkanen, Birgitta Stenberg, Kerstin Thorvall och Kristina Lugn.

Vad som utmärker en författarterapeut är att de inte är självutplånande och träder fram ur en steril vägg i väntrummet; att de inte är en kopierad handlingsplan.

Istället kliver de in med bagage och ego. ”Kära Liv och Caroline” kräver, ännu mer än sina föregångare, att få vara hela. Och människor är motsägelsefulla.

Tankarna i boken vindlar och tillåter sig att vara många på samma gång: att hylla den kärlek som kräver att man offrar delar av sin frihet, hata den hetsiga monogamistämningen och samtidigt placera in öppna förhållanden i en narcissistisk och nyliberal anda där en pytteliten del av jordens befolkning ska ha rätt till allt; fetaste jobben, prylarna, sexet. Språket och de oförutsägbara analyserna är så lyxiga att jag slukar boken levande: två timmar om döden, denim, rasism och pms som i en annan värld hade setts som en hypersensitiv konstnärlig tillgång.

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis texter går hela tiden längre in i det personligt taggiga vilket gör att de känns och berör mer, och stör. Som de självmedvetna men ändå återkommande statusmarkörerna, kropps- och ätstörningsförslaget om att ”experimentera med sårbarhet istället för mat” (vilket, om det vore ett val, främst är en bra idé för rika konstnärer) och i beskrivningarna av uppväxten som övre medelklassunge bland bönder och rasister: ”När jag var barn umgicks jag med gräddan av det skräpet”.

Jag älskade hur Caroline Ringskog Ferrada-Noli utforskade förakt och äckel i sin roman ”Naturen”, men är inte det här en genre som vill finnas till för sina läsare? Eller kräver jag extra mycket identifikation och vänligt tillmötesgående för att de är två feminister? Att bokens syfte känns oklart är delvis en fråga om formen. I Liv och Carolines pod ingår det obekväma och svarta i ett organiskt samtal utan slut, medan svaren på papper känns mer stelt definitiva.

När jag lagt ifrån mig den hårda pärmen för att lyssna och diska tänker jag att det är lite bakåtsträvande att alla nya fenomen ska översättas till bok; att pod – och Liv och Caroline gör Sveriges bästa – är en konst i sig själv.