Vass katt i egen potta. I ”Betty mitt i natten” späckar Lotta Geffenblad sina softade collageillustrationer med konservburkar, porslinskoppar och den hungriga huvudpersonen: kattungen Betty.
Minns ni gratulationskorten med kattungar som gav ifrån sig ett litet, men intensivt pip om man tryckte på deras stora knappar till ögon?
Med lika fokuserad blick, här grön och blank som gummistövlarna på hennes tassar, betraktar kattungen Betty sina läsare från omslaget till Lotta Geffenblads nya bilderbok ”Betty mitt i natten”.
Ensam och vit, mitt i romantiken under nattsvart himmel och stjärnor som glimmar, flyter denna individualistiska kisse tryggt omkring i sin potta bland skräp och bråte i mörka vattnet. Fast det är förstås snygg bråte!
För illustratören, animatören och författaren Lotta Geffenblad späckar sina softade collageillustrationer med charmiga konservburkar, vackra porslinskoppar, antikvariska böcker och gamla filmkartonger.
Kort sagt: En mindre lanthandel från 50–60-talet flyter förbi den hungriga huvudpersonen och hennes tomma metspö. Fisk är det däremot sämre med.
Geffenblad har tidigare visat en sällsam illustrationsstil i böckerna om den omsorgsfulla hundvalpen Aston, därtill de vindögda crazy-kaninerna Prick och Fläck. I denna bok är det inte bara bilderna som har karaktär, även språket lyser starkt.
Det är lekfullt och poetiskt med ordlekar, allitterationer och spontana rim. Men det är också lite trotsigt och vasst.
Geffenblad leker med det verbala och visuella: ”Nu har Betty fått en lysande idé. Hon fattar tag i den med tassen ...”, står det då katten resolut plockar ner den lysande glödlampan (som poppat upp ovanför hennes huvud) och sätter in den i lampskärmen hon nyss fiskat upp ur vattnet.
Bildmässigt närmar sig illustrationerna, aningen mycket, norrmannen Stian Holes övermänskligt vackra fotocollage i bilderböckerna om pojken Herman. Influensen är påtaglig: utklippta fotoäpplen, tändsticksaskar och gigantiska trollsländor. Resultatet är mindre känslostarkt, åtminstone för mig som vuxen. Därmed inte sagt att boken inte berör. Temat engagerar: ett trolleri- och drömspel om hunger och ensamhet.
Men vad är det man dillar om i baksidestexten? Bebisen och matskålarna det skrivs om existerar över huvud taget inte i boken. Där finns inte ens en referens till dem.