Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Bokrecensioner

Lotta Olsson: "Konstiga djur"

Konstigast vinner! ”Konstiga djur” är en modern fabel för det mångkulturella samhället, men också en träffande satir över skrävlande individualism. Sverker Lenas läser en oemotståndlig bok, full av underfundig humor.
Litteraturrecension

Skribent: Lotta Olsson

Titel: ”Konstiga djur”

Utgiven av: Bonnier Carlsen

Illustration: Maria Nilsson Thore

Målgrupp: 6-9 år

 

H C Andersens fula ank­unge blir accepterad först när han kan förenas med sin egen art, svanarna. Margret Reys Pricken känner sig hemma först när han finner en flock med andra prickiga kaniner. Kanske beror det på barnlitteraturens socialiserande underströmmar att det verkligt annorlunda sällan får förbli udda, trots att en sådan normaliserande tendens egentligen går på tvärs mot den tidsanda som åtminstone på papperet hyllar mångfalden, beundrar nörden och gäspar över medianbananen.

Djuren i Lotta Olssons och Maria Nilsson Tores berättelse ”Konstiga djur” skäms dock inte över sina egenheter. De skryter om dem.

Allt börjar med att jättemyrsloken, ett onekligen konstigt djur, blir ledsen då alla säger att han är så konstig. Till och med hans vän hasselmusen tycker att han har en mycket konstig näsa, men försöker ändå rädda situationen: ”Se på mig! Jag är inte konstig alls, och hur roligt är det?”

På en kort stund går jättemyrsloken från att vara ledsen för att han är konstig till att oroa sig för att han inte är tillräckligt konstig. Tänk om det finns djur som är konstigare än han själv? Hemska tanke! Så får han idén att arrange­ra den första ”Konstiga djur-tävlingen”.

Snart inkommer brev med bifogade foton från halva djurriket. Igelkotten, jordsvinet, myrkotten, näsapan, näbbdjuret, dagsländan, tordyveln, den kinesiska nakenhunden och många andra framhåller alla sina unika egenskaper i denna frivilliga, självorganiserade freakshow.

Det är länge sedan vi hade så rolig högläsning hemma. Inte bara firar Lotta Olsson komiska triumfer då hon låter djuren lista sina besynnerligheter (tänder på tungan! dör efter en dag! äter mitt bajs!) som om de räknade upp positiva egenskaper i en jobbansökan. Med lekfulla stilgrepp ges varje djur en egen röst och unik framtoning, skickligt fångad i Maria Nilsson Thores fina illustrationer. Några favoriter är den självsäkra näsapan, det rationella näbbdjuret och den kortlivade dagsländan som ber tävlingsledningen skicka förstapriset till hennes barnbarns-barnbarn och avslutar brevet med ”Carpe diem”.

Det är en oemotståndlig bok, full av underfundig och varm humor i dialogen mellan lilla beskäftiga hasselmusen och dumsnälla jättemyrsloken. Tillsammans når de slutligen insikten att alla djur är konstiga, på sitt eget sätt.

Ingen vinner, alla får påse. Men till skillnad från barnböcker med påträngande ”alla lika olika”-budskap blir ”Konstiga djur” aldrig förutsägbart pk. Min egen sexåring skrattar till exempel ”för att jättemyrsloken är så ful och hasselmusen så klok”.

”Konstiga djur” kan läsas som en storslagen hyllning till mångfalden, en modern fabel för det mångkulturella samhället. Men den kan lika gärna avnjutas som en underhållande satir över det individsamhälle där varje hipster med självaktning putsar på sitt förment unika varumärke.

”Konstiga djur” är i vilket fall lika charmerande originell som näsan på en jättemyrslok.