Hur kommer det sig att vissa människor är beredda att ta till våld för att nå sin ideologiska övertygelse? Och varför avfärdar samhället vänster­extremism som harmlös tonårsrevolt, medan annan politisk fundamentalism som nazismen, ses som ren och oförsvarlig onds­ka? Finns det kanske till och med likheter som binder dessa politiskt väsensskilda grupper samman?

Det är frågor som journalisten Magnus Sandelin försöker svara på genom att kartlägga tre uppmärksammade våldsaktioner i Sverige de senaste åren. I hans nya bok "Extremister" får vi möta människorna bakom "nazistcellen" som vandaliserade offentliga byggnader i Mellan­sverige 2003, killarna som i al-Qaidas namn kastade in en brandbomb i en vallokal i Kista, samt vänstergruppen bakom attentatet mot McDonalds i Nyköping.

Skildringarna av de här männi­skorna är liksom frågeställningarna intressanta. Sandelin är en god berättare, men det egna resonemanget känns inte alltid helt övertygande. Utgångspunkten är att nazisterna i boken gjorde gemensam sak med vänsteraktivister och islamister genom att åka ner till Bagdad för att protestera mot USA:s invasion av Irak. Det kan tyckas konstigt med en sådan ohelig allians, men inte helt förvånande med tanke på att stora delar av Sverige ställde sig kritisk till en invasion.

Sandelin drar andra slutsatser. Han menar att bakom alla dessa tre extremistgruppers kritik mot USA och Israel ligger en olika väl dold antisemitism, och det stora problemet är att den svenska väns­tern vägrar att ta tag i det. Vänstern går terrorismens ärenden när den försöker förstå vänsterextrema och muslimska fundamentalister, och det är inte alls västvärldens försyndelser och oproportionerliga makt som ligger bakom terrorismen, utan några få människors farliga, svartvita ideologi.

Frågan är i så fall varför så många människor världen över faktiskt stöder den här typen av attacker. Antingen buntar vi ihop dem med nazisterna och avskriver dem allihop som galna antisemitiska fundamentalister, eller så måste vi faktiskt fråga oss varför det finns ett sådant stort hat mot USA och Israel inom vänstern och delar av den muslimska världen. Det är lätt att sitta i Sverige och säga att allt dödande av civila är fel. Men för många människor i Mellanöstern, är terrorattacker det enda sättet att göra motstånd mot en ockupationsmakt som i stort sett dagligen också dödar civila, och dessutom bryter mot en rad andra mänskliga rättigheter.

Vi får inte glömma att det är de som har makten som definierar om en motståndsgrupp är en befrielserörelse eller galna fundamentalister. Den definitionen kan även ändras över tid, vilket är fallet med PLO som tidigare kallades terrorister men i dag anses helt rumsrena.

Ett annat exempel är de danska grupper som med våldsaktioner kämpade mot den nazistiska ockupationen under andra världskriget. De ses som hjältar, trots att deras kamp medförde att flera civila dödades.

Jämförelsen mellan deras motstånd och det irakiska motståndet i dag tycker Sandelin är djupt oanständig, eftersom det "trots allt finns en vision om demokratisering bakom USA:s agerande".

Vad Sandelin tycker om Israels syften bakom ockupationen av Palestina framgår inte. Däremot tar han definitivt ställning när han kritiserar vänsterns stöd till Libanon och Hizbollah under kriget 2006. Att Israel i det kriget dödade 1.200 libaneser, varav merparten civila, mot 160 döda israeler, nämns inte. Kanske för att den informationen helt enkelt inte gynnar Sandelins ståndpunkt.

Extremism är farligt, men att inte försöka sätta in det i ett större sammanhang är lika farligt.