På den amerikanska militärbasen Guantánamo på Kuba finns en sällsynt leguan. Ödlan omfattas av den amerikanska lagen om utrotningshotade djur, vilket innebär att den som skadar en leguan kan bli åtalad och bötfälld med belopp på upp 70 000 kronor.

De omkring 800 ”illegala stridande” som sedan 2002 passerat genom eller sitter kvar i lägret har bara kunnat drömma om ett motsvarande rättsskydd. Förmodligen pågick den värsta tortyren i arkipelagen av USA:s hemliga spökfängelser. Men inte heller Gitmo var en tebjudning.

Det var med viss bävan jag började läsa Mahvish Rukhsana Khans berättelse från det ökända tortyrfängelset. Vill man verkligen veta alla detaljer när det handlar om tortyr? Men Khan visar sig vara en skicklig berättare som lotsar sin läsare genom fånglägrets fasor med viss omtanke. Liksom Infernoskildraren Dante verkar hon ha insett att god helveteslitteratur består mer av fångarnas livshistorier än deras straff.

I två år arbetade Khan som tolk åt de advokater som på ideell basis företräder Guantánamofångarna. Med falkblick för detaljer och gott berättarhumör skildrar hon vardagen på militärbasen. I berättelsen om de omständliga och ibland Kafkalika kontakterna med FBI och militära befäl får läsaren en talande inblick i Bushregimens storebrorssamhälle. Man får bekanta sig med ett stort antal av fångarna, allt från getherden Taj Mohammad som frågar efter Playboy till tv-journalisten Sami al-Haj som CIA försökte värva som spion mot al-Jazira.

I dag står det klart att 95 procent av fångarna inte greps till följd av amerikansk underrättelseverksamhet. I stället fångades de av prisjägare eller pakistansk polis, påstods vara terrorister och såldes till den amerikanska krigsmakten för fantasisummor. Belöningarna kunde vara upp till 25 000 dollar – vilket översatt till lokal köpkraft motsvarade över 2 miljoner dollar. Inte undra på att något så ordinärt som en grannfejd om en vvs-installation kunde sluta i en stålbur på 2x3 meter, för den ena parten.

Khan följer några av livsödena bakåt till Afghanistan, vilket ger ett scenbyte i berättelsen och en historisk bakgrund till Guantánamo. Afghanerna har genomlidit krig i 30 års tid. Bland det mest upprörande med det pågående kriget är användningen av utarmat uran, som enligt fältundersökningar leder till att mödrar i bombade områden föder svårt missbildade barn.

Nu har Barack Obama beslutat att stänga USA:s tortyrfängelser, inklusive Guantánamo. Men kriget, som skapade Gitmo, ska fortsätta i utökad skala. Flera frågetecken kvarstår också. Till de mindre hör hemlighetsmakeriet kring de påstådda självmorden i Gitmo 2006. Till de större hör det rättsliga efterspelet.

Om Obama stänger tortyrfängelserna för att de var brottsliga, kommer någon av de ansvariga politikerna eller förhörsledarna att åtalas för de brott som begåtts?