Egentligen är det märkligt att avstånd kan få avgöra vad som är moraliskt acceptabelt. Om en svensk bonde skulle dö av ett bekämpningsmedel skulle det bli ett sabla liv. Det hela skulle nagelfaras i medierna och i domstol, var så säkra.
Men om det sker med en lantbrukare i Brasilien blir det ingen stor sak här. Visst är det konstigt? Fastän båda deltar i produktion av livsmedel till konsumenter i Sverige. Det är som om geografiska distanser påverkar vårt sinne för rätt och fel.
Det är en tanke som följer mig under läsningen av Malin Olofssons och Daniel Öhmans reportagebok ”Matens pris: boken som matindustrin inte vill att du ska läsa”. Den baseras på en uppmärksammad radioserie med samma namn som sänts i Sveriges Radios P 1. Omvandlingen till det skrivna ordet har gått alldeles utmärkt. Texterna lyckas återskapa närvaro och konkretion.
Upplägget är rakt på. De båda journalisterna far kring i omvärlden och Sverige för att kolla hur olika matvaror produceras. Nogsamt tar de sig an problemen, besöker anläggningar, intervjuar, gräver. De väljer att undersöka storsäljare som importerad lågbudgetfisk, latinamerikanskt nötkött och holländska växthusgrönsaker.
De berättar hur den vietnamesiska fisken pangasius belastar enorma vattendrag så att växter och vilda fiskar hotar att dö ut. Om hur enormt skadliga bekämpningsmedel används vid sojabönsodling i Brasilien, vilket både har gett arbetare allvarliga nervskador och förstör odlingsmarken. De skildrar den ständigt pågående skövlingen av regnskogarna för att skapa billig jordbruksmark. De berättar om miljöbelastande växthuskomplex i Holland, om vanskötta danska grisgårdar, om nötboskap som hetsfodras och om fåglar som trängs i burar.
Då och då blir det lite dramatiskt. Som när de hindras att ta med sig vattenprover från en vietnamesisk fiskeodling eller när intervjuer avbryts. Det är starka krafter bakom framgångsrika matproducenter, och de vill ogärna ha dålig pr. Men vanligtvis lyckas journalisterna få till klargörande intervjuer med både arbetare och ägare.
Boken svajar till lite då och då. Så är kapitlet om lågkolhydratdieten LCHF och ett annat om en skånsk kalkonfarm mindre genomarbetade och genomlysande. Där blir argumentation slarvig och tonen insinuant. Som om reportrarna redan bestämt sig för att vara negativa och inte ser till olika vinklar. Men det sker lyckligtvis rätt sällan.
”Matens pris” är i grunden ett gediget arbete som bygger på många resor och ordentliga efterforskningar. Man måste applådera Sveriges Radio som har satsat resurser på sådan global grävande journalistik. Och det resulterade också i att Malin Olofsson och Daniel Öhman fick Stora journalistpriset 2011 och en utmärkelse av juryn för Årets svenska måltidslitteratur i år.
Men författarna stannar inte vid att förfasa sig över alla problem, utan gör också en – vad jag kan bedöma – korrekt analys av läget. Nämligen att maten i Sverige har blivit mycket billigare de senaste årtiondena till ett högt pris. 1990 gick cirka 20 procent av invånarnas inkomster till mat, i dag är vi nere i 13 procent. Vi köper mer mat än någonsin men till ett lågt pris. Numera är nästan hälften av livsmedlen som konsumeras i Sverige importerade. Vi har blivit mer beroende av omvärlden, vilket också innebär att vi utnyttjar den i allt högre grad. Billigare mat fås genom farliga arbetsförhållanden, låga löner, miljöförstöring, djurplågeri och rovdrift långt borta från oss.
I boken ges råd till konsumenterna hur de ska välja i butik när de handlar. Men framför allt dras slutsatsen att även beslutsfattare måste agera etiskt globalt, att de måste ha mod att ändra politik och inköpspolicy.
Det här är en av de mest angelägna matböckerna på år och dag.