”Pucko” är en trivselhistoria om en förståndshandikappad 22-åring. Med en död morsa och en kallsinnig farsa har han placerats på en anstalt som liknar okunnigt 1800-tal.
Men allt detta är en förutsättning för att hans fem år yngre bror ska ta honom därifrån och själv ta hand om honom.
Pucko, eller Barnabé som han heter men aldrig kallas, är en påhittig kille som anses ha en treårings tankeförmåga. Hans bästa sällskap är tygleksaken Herr Kanin, en ständig representant för Puckos vilja och upplevelser.
Inte många franska ungdomsböcker översätts till svenska. Den här har gått vägen över ett tyskt litteraturpris, Deutscher Jugendliteraturpreis 2008, ”läsarnas eget val” enligt baksidan.
De båda bröderna lyckas, utan att läsaren riktigt fattar hur, få flytta in hos ett gäng studenter i Puckos ålder. Det osar av brånad och trånad i det lilla kollektivet som långsamt tar den besvärliga Pucko till sitt hjärta.
Allt är alltså inte så trovärdigt i denna lättviktiga lilla roman med ett stort humanistiskt ärende, men den är kul upplagd med förvirrade förväxlingsscener och kärleksfulla förvecklingar. Många gånger ser det mörkt ut både för romanserna i kollektivet och för Puckos möjligheter att klara sig undan anstalten.
Men det muntra tonläget lovar redan från början att det blir lyckliga slut på alla intrigerna.